Vibrerande, småhoppande.

Jag har kommit på det. Det är inte intaget av alkohol som gör att man blir bakfull. Det är utekvällen i sig! Den här upptäckten gjorde jag igår, när jag var det after work med arbetskamraterna. Jag drack inte en droppe, för jag körde hem. Ändå kände jag mig jävligt trött i morses...

För att inte tala om igår kväll när jag skulle hem. 4 mil i bilen vid midnatt, är inget jag rekommenderar en småbarnsförälder som vanligtvis lägger vid 22-tiden...
När jag hade 2 mil kvar hem, funderade jag på att stanna. Paranoida delen av mig tog över. "Stanna? Här?! Mitt ute i urskogen i mörkret. Nej tack!"

Tur att ni inte bevittnade de sista 15 min i bilen. Jag började med att sänka AC:n med 2 grader. Hjälpte inte ett dugg! Så istället tryckte jag ner vindrutorna, vilket gjorde att termen "TD" (Tvärdrag) fick en helt ny innebörd. Tänk er mina kinder där inne i bilen i 100 km/h...

Inte nog med det, jag satt dessutom och småhoppade i sätet, för att vara helt SÄKER på att hålla mig vaken. Risken att somna hade nog inte varit så stor ändå, eftersom tvärdraget, nästan gjorde så att vänstra kinden klappade till min högra kind. Men ändå, man kan aldrig vara säker..! *skratt*

Så summa summarum: En "vibrerande", småhoppande Västgötska på väg hem i natten.