Ja, det blev något av en pärs...

Igår när core-passet hade pågått i 5 min så var mina magmuskler sådär "härligt" utbrända. (Och ja, det BRÄNDE verkligen i dem!) Då säger plötsligt instruktören:

"- Då var uppvärmningen slut. Nu fortsätter vi med..."

Resten av hennes ord försvann i ett töcken. Det enda jag tänkte var: "Var detta Uppvärmningen???"

Jag vred huvudet och tittade ynkligt på M (som jag tränar med). Hon bara skrattade när hon såg min förvirrade blick. Jag förstod inte alls var det var hon fann så roligt?

Någonstans i mitten på passet så kändes det som att jag skulle dö! Sen blev det lite bättre på slutet. Kom nog in i en andra andning eller nåt?

Det avslutades även med lite styrketräning. Jag och hantlar är inte bästa vänner! M behöver nog visa mig mååånga gånger innan jag kommer ihåg exakt hur det är jag ska göra de olika övningarna. (Maskinerna är ju lättare att "förstå").

Dagens höjdpunkt var vårt smått urballade samtal i omklädningsrummet om att M skulle ha polkadott-trosor och brösten upplagda på en bänk för att kunna ta på sig sin BH. (Det sistnämnda var min egen personliga förvridning av vad hon egentligen hade sagt, varpå hon tyckte att jag skulle gå till VC och rensa öronen.

Efter hennes smått sarkastiska blickar och kommentarer, hämnas jag härmed med en bild på hur det kunde sett ut... (Sorry, M. Men känner jag dig rätt, tar du inte illa upp?) ;-)

OBS! Ignorera mina hemska målarkunskaper.