Min träningsblogg - Rund är också en form!

torsdag 26 februari 2009

Ett liv utan barn? Nej tack.

Sterilisering finns inte i min värld!
Eller rättare sagt; det finns inte, så länge jag vet att jag vill ha fler barn.

Jag accepterar och respekterar de som väljer att sterilisera sig, för att de har bestämt sig att de inte vill ha barn. Jag hoppas bara, för deras egen skull, att de verkligen har tänkt igenom det. Ordentligt! Att det inte bara SÄGER att de är helt säkra.

Självklart är man vuxen nog att fatta beslutet om man är 26 år gammal. Men samtidigt, vad är det som säger att man vid 36 års ålder och med ytterligare 10 års mognad, upplever känslan och ämnet på samma sätt?

Själv hade jag aldrig kunnat tänka mig ett liv utan barn, men det är ju MIN personliga uppfattning.

4 som har tyckt till:

Anonym sa...

Hade diskussionen med en tjejkompis så sent som igår. Varken hon eller jag känner något behov av att skaffa barn. Hon är 24, jag är 27 å kille. Både hon å jag kan relatera till artikeln, vi förstår inte "poängen" med det.

Min egen högst personliga uppfattning är att på hur många sätt jag än försöker se det, så är det heller inte positivt för världen att alla har behovet att skaffa barn. Vi kommer till en gräns då befolkningstillväxten MÅSTE stanna. Det finns de som menar att världskrigen 3 och 4 kommer att användas som en undermedveten metod för att hålla nere jordens befolkning mer än något annat.

Att skaffa barn är som jag ser det endast en egoistisk sak, medan det inte gör något positivt för resten av världen utan bara bidrar till de problemen som redan finns. Men däremot respekterar jag ändå de som väljer att skaffa barn.

Anonym sa...

Anonym... Ditt bidrag skriker ut: Jag måste rättfärdiga mig själv, jag måste rättfärdiga mig själv. Självklart är det de frivilligt barnlösa som är de största egoisterna. Deras tankar kretsar ju bara omkring deras egna egon och hur de ska angripa och nedvärdera människor med barn och även själva barnen. Men tack för att ni utrotar er själva genom sterilisering.

Anonym sa...

Till anonym1: Jag tycker du har fel i att det är en egoistisk sak i att skaffa barn. Visst undantag finns alltid då det tyvärr finns många människor som inte alls borde ha barn av olika skäl som missbruk och liknande.

Anonym2: Du är inte särskilt bättre du, du angriper ju och drar oss frivilligt barnlösa automatiskt över en kam! Jag har inget emot människor som skaffar barn! Varför i hela fridens namn skulle jag ha det? Utan min egen mor skulle ju inte jag finnas till. Men det innebär givetvis att man ska vara kapabel och ta hand om det och veta vad man gör.
Men att du kallar oss egoister som inte skaffar barn förstår jag inte. Jag tycker nästan snarare tvärtom, jag vill inte ha ett barn som skulle få födas och växa upp oönskat. Så därför valde jag att göra som jag gjorde.

Anonym sa...

(Före detta Anonym 1)

Anonym2: Tja, rättfärdiga eller inte. Om du ser saken på det sättet så får det stå för dig, man kan lätt säga "den som sa't han va't". Människan är skapad för att reproducera sig, och i stora mängder dessutom. Det är faktiskt så att våran biologi inte befinner sig i samma tidsålder som vi faktiskt lever i, om du förstår vad jag menar. Ren logik säger att det måste ta stopp någon gång, och om du tycker det är bättre att åberopa utrotning genom världskrig eller tvångsmässig sterilisering framför folks medvetna val att inte skaffa barn så får det väl vara så.

Ur den specifika synvinkeln tycker jag att det är mer egoistiskt att skaffa barn än att avstå från det. Men som med alla ting så krävs en balans. Om alla på jorden skaffar barn, så är det katastrof. Om ingen på jorden skaffar barn så är det också katastrof.

Om någon väljer att utnyttja kollektivtrafik, cykla och promenera istället för att skaffa bil. Är det också egoistiskt menar du? Fram tills klimathotet blev en verklighet kanske de framställdes som nollor... men nu?