Nya rön! Hälften räcker alltså.

Jag håller på att fila på svaren till era frågor. Don´t worry, I´ll be back, som käre Schvat... Shwerts... Schwarrrrt... Ja, ni vet vem, en gång sa.

Klockan är nu 05.43 och jag läste på DN.se att de nya rönen angående nattsömn inte alls är 8 timmar sammanhängande sömn. Fy tusan vad skönt att höra! Nej, 4 timmar sen ca 1-2 timmars vakentid och sen 4 timmar igen, är den "nya svarta".

Fyra timmar har jag fått till nu alltså. Sen väckte katt-helvetet  en halva huset. Jag gick upp för att byta blöja på lill-skiten samtidigt som sambon gjorde välling. Det visade sig att lilleman hade skitit lite och i jakt på våtservetter i kolsvart mörker, visade det sig att sambon lämnat våtservettshållaren TOM..... *Suck*
Vid öppnande av ny förpackning med en hand (den andra hållandes i benen för att inte smutsa ner allt med bajs), så kissar ungdj.. den söta lilla grabben ner golvet, den nya blöjan och lite på sig själv. Lovely....

Så efter att han fått välling gick jag upp. Ingen idé att lägga mig, sova 40 min och sen ringer väckarklockan... :-P
Nu får jag vara en timme till, sen borde jag alltså gå och lägga mig igen. Undra om det är ett giltigt skäl att vara borta från jobbet...?

Rationellt tänkande - nu fick man svar på tal.

Oj vad många frågor. Härligt att ni är nyfikna! :-)
Men innan jag tar tag i dem, så vill jag berätta om det "snusförnuftiga" svar jag fick av äldsta sonen igår. Jag hade varit och tränat och på vägen hem hämtade jag honom från hans gymnastik.


"- Saknar du mig någonting nu när jag jobbar?" fiskade jag lite.
"- Jo, lite", svarade han.
Tack! Lite är bättre än inte alls. Och barn är ju alltid ärliga, så lite måste jag ju vara saknad då. ;-)

"- Jag saknar er jättemycket! Jag träffar ju bara er efter jobbet och på helgerna", svarade jag.
"- Mmm. Så som det var på pappa förut!" säger han.

Eh... ja jo, det är ju sant.... Hihi! Tänk vad stor han börjar bli nu, min sötis, när han tänker så rationellt?! :-)

Första frågestunden...

...men kanske inte den sista.
Nära bloggtorka...! Det händer oerhört sällan att jag inte kommer på någonting att skriva om, men jag måste erkänna att så är nu fallet. Vi gör så här: Är det något särskilt ni vill att jag ska skriva om? Fråga på!

Hur kan man glömma?

Varje år glömmer jag hur fullkomligt underbara de där första vårkänslorna är. När det sedan varit ljust och varmt ett tag tar man liksom det för givet. Nu spritter det i hela kroppen och man har lust att dansa på ängen ibland blommorna (eller nåt sånt...Ha ha!)

Varje årstid har förvisso sin charm. Och ombytliga som vi är har vi en tendens att längta efter den årstid som det inte är just nu/då. Men just våren har jag svårt att "längta bort". Jag har själv inga problem med pollenallergi och det kan ju vara lite avgörande (?) :-)

Det är däremot någon grå hinna (vad nu det är för något?? *harkel*) över fönstrena här hemma, men de ignorerar jag! Vem behöver SE ut, när man kan GÅ ut? ;-)

Vem är du....

...och vad har du gjort med min sambo??
Min sambo har kommit in i någon pedant, städmani-fas. Alltså, jag klagar väl inte egentligen. Men är ändå lite förundrand över fenomenet.

När jag gick hemma fick jag gjort det som behövdes (i mina ögon), men med sömnbrist och tre gangstergrabbet (och ok, lite bloggande) så var det tvätt, disk och "plockande" som hanns med.
Plockade man bort grejer på bord och golv, var det ju tillbaka 1 timme senare, så många vändor (som inte syntes) blev det!

Idag var det bland annat skinande rent i köket när jag klev upp ur sängen. Klockan halv 11 för övrigt. Underbart!
Men jag börjar bli lite orolig över om det verkligen är min sambo som bor här...?

Bevisa att du inte är en robot??

Alltså, snälla ni som har "lösenord" som krav innan man kommenterar. Ta bort det.
Det kanske är åldern eller det faktum att jag är blond (eller kanske båda delarna?) men jag har verkligen svårt att se vilka bokstäver det är man ska skriva i... :-P

//Hälsningar "Roboten".

Ni borde alla tacka mig!

Det är nämligen min förtjänst att det är sol och vårvärme ute!

Så fort jag började jobba så kom den, med stora kliv. Jag är faktiskt något frustrerad över just den biten (aldrig kul att sitta inomhus och se solen lysa på utsidan), men sambon ser väldigt nöjd ut. Undra varför...? :-P

Jag har insett en sak...

...jag är nog "mannen" i förhållandet.
(Haha!) Missförstå mig rätt. Med det menar jag att jag trivs alldeles utmärkt med att jobba och komma hem till ett städat hem där tvätthögen har krympt av sig själv medan jag har varit borta. Där soporna redan har tömt sig och för att inte tala om våra självpåfyllande kyl och frys!

Ett litet klagomål på det sistnämnda. Om kyl och frys har öron så önskar/saknar jag (framför allt) följande: Keso, hallonkesella, makrill, tranbär/gojibär/blåbär/havtorn-bär och bananer.
Får jag gissa kommer kyl/fryset svara att jag ska skriva ner det på en lapp. (Ja ja... Orka.) Hur vad det nu igen med det papperlösa samhället...? ;-))

Det är dessutom helt underbart att träffa alla underbara kollegor igen. Prata om "riktiga" ämnen, lite skitsnack på det, plus barnsligt humoristiskt flum! *hrm* Inte bara tjata dagarna i ända om blöjor, städning, mat och syskonbråk...

Så känns det just precis nu. Love it! Största nackdelen är (förstås) att jag, trots det, längtar ihjäl mig efter barnen! Och den längtan kanske kommer säkert bli större ju längre jag hinner jobba. Men just nu passar jag bara på att njuta av "vuxenlivet". 

Om ni trodde att ni kunde låttexten...

Ni som hela tiden har trott att September sjunger "Cause the party´s in my head"; Ni har helt fel!
Min 7-åring har nämligen konstaterat att de egentligen sjunger: "Cause your body´s in my hair".....(??!) *Asgarv*

Vad han sa?

Ja mina kära bloggvänner. Som flera av er skrev; Varför känner man ett behov av att förklara självklara, pinsamma saker...??
I mitt fall var jag nog mest rädd för att han skulle tro att jag hade tänkt igenom det hela noga på morgonen och sedan valt ett par genomskinliga spetstrosor. Och tanken på att han skulle tro det kändes pinsam. Inte för att mitt försök att förklara gjorde det mindre pinsamt, men ändå.... :-P

Vad han sa? 
Jag tror i all ärlighet att jag förträngde det mesta av svaret, men jag tror att det var något i stil med:
"- Eh... jaha. Ja, men du kan få låna en handduk. Det är inte första gången..."

Nähä. Tack för det...televerket! Vad mycket bättre det kändes för mig. Usch...
*skrattar och skäms igen vid bara tanken*

Nu ska jag dit igen om 2 veckor. Då MÅSTE (!) jag komma ihåg att ta på mig något vettigt, annars tror han väl att jag försöker få till något...! Hahaha!

Va? Är det inte julafton (del 2)

Glädjande att höra att förra inlägget gjorde er dag. Synd att ni inte har känt mig IRL, för "lite" klumpig som jag är har det hänt mycket pinsamt genom åren... Hihi! ;-)

Till något helt annat...
Jag som aldrig brukar kunna hålla liv i några blommande blommor, förutom den tacksamma orkidéen (som uppenbarligen älskar att bli misskött); Tror ni inte sjutton att julstjärnorna stormtrivs? Överallt får jag höra att de är sååå svåra. Eh.... Mina får vatten typ en gång i månaden och ändå lyckas jag inte ha ihjäl dem. Även om vi snart är inne i mars har jag inte hjärta att slänga dem...

Så om ni någon gång runt midsommar råkar går förbi ett hus i de västgötska skogarna och det står julstjärnor i fönstret är ni välkomna in på en kopp kaffe! Bara så ni vet. ;-)

PS. Varför bli de nya skotten gröna och inte RÖDA??

Visar man inte brösten, får man väl visa annat...

Idag var det återbesök till naprapaten. 
Först glömde jag nästan av det. Både imorse (förklaring kommer...) och sen även på eftermiddagen, så det blev bråttom från jobbet för att hinna i tid! På väg dit kom jag på; "Eh, vad sjutton hade jag tagit på mig för underkläder på morgonen?!"

Nog för att han är professionell, men en manlig naprapat i ens egen ålder och så kom jag plötsligt på att jag hade halvgenomskinliga (!) trosor. What the f***...?! Hur tänkte jag där?? (Inte alls uppenbarligen).

Väl där, när jag blev tillsagd att ta av mig, stammade jag fram att jag kanske inte hade de mest genomtänkta underkläderna.
"Varför säger jag det här"....??? tänkte jag samtidigt som jag hörde orden komma ur min mun.

Först dyker jag och tappar bikini-överdelen i simhallen och så detta. Det ska vara jag till att lyckas med såna här saker... Ja, ja, done is done. Haha! :-P

Nattens språk...

Varför lär man sig aldrig?
Där sitter man, en bra stund efter klockan 23 på kvällen och läser bloggar, trots att man är så trött att ögonen går i kors...! Sedan när väckarklockan ringer vid 06.15 har de har passerat "korsandet" för länge sen och roterar i princip runt sin egen axel!?!

Jag vet att jag behöver minst 7 timmars sömn. Gärna 8.
(Eller 9-10-11...) Lill-skiten sover fortfarande inte helt "klockrent" på nätterna. I natt svor jag massa fula ord, högt och tydligt! *hrm* Både över sonen och över sambon.
Jag vet att jag inte ska hantera det så, men jag är helt jävla utslagen när jag blir väckt på nätterna. Om vi pratar om fenomenet "morgonhumör" ska vi inte ens gå in på mitt natthumör.... :-P

Första arbetsdagen...

...är avklarad och jag tror att jag överlevde!
Det var ganska lugnt faktiskt. Mycket rensande av mailboxen och det var jag klar med vid 14.30 tiden. Och det där "papperslösa samhället" som jag har hört talas om, förblir en myt! 
Någon som vill/kan motbevisa mig? ;-)

Imorgon är det utvecklingssamtal och sen internutbildning på nya produkter onsdag och torsdag. (Det händer jäkligt mycket om man är borta ett år! Något som man inte alls tänker på när man ser de små/mindre förändringarna dagligen!)
Men ska det vara korvstoppning så ska det vara det ordentligt. Haha!

Glömde nästan. Jag fick ju äta smörgåstårta också. Nice!

Ronja Rövardotter-skrik-dagen. Är alla med?!

Jag blir smått deprimerad när jag tittar ut från altandörren och ser detta. Visst, det är inte MYCKET snö, men det är ändå snö. Hade den kommit i nov-dec hade den varit mer än välkommen. Men eftersom den inte behagade att visa sitt plyte förrän i slutet av januari tycker jag vi motar den i dörr! 

Nu efter sportlovet går vi alla ut och skriker vårt allra galnaste, högsta, "vårigaste" Ronja Rövardotter-skrik! Så våren verkligen känner sig välkommen. Ok?

För egen del är ju dagens datum, 20 februari, förvisso min första arbetsdag, så det kan ju hända att mina arbetskamrater tittar konstigt på mig när jag börjar skrika. Men äh... vad f-n, jag har nog gjort värre saker där förr. (Tror jag). Ha ha!

Äntligen hemma!

Känner mig fortfarande inte helt hundra. Konstig känsla med matthet och uppblåst mage. Ja ja, jag får väl ligga och prutta under täcket hela natten...! *asgarv* (Ja, jag är trött och humorn är jävligt lååååg!) ;-)

Det är alltid trevligt med små semestrar, men det är alltid lika underbart att komma hem. Love it!
Imorgon är det första arbetsdagen på 13 månader. Herregud... Känns helskumt.

Kropp som protesterar (?)

Det blev ingen skidåkning för mig idag. Jag har känt mig helskum i kroppen i 2 dagar. (Sen torsdagen, då jag förvisso åkte hela dagen). Känslan är lite som att jag inte har sovit på 2 veckor. Lite småyr emellanåt och matt i hela kroppen. Men men... Sånt är livet.


Istället sitter jag i stugan och är barnvakt åt smågrabbarna (1 resp. 2 år). Jag vet inte om det egentligen är ett lugnare "pass", men hittills har det gått relativt lugnt till måste jag säga. De leker bra trots åldersskillnaden. :-)

Mina vader protesterar högljutt!

Grabbarna dragit till Trysil! Sol och -8  grader är det utlovat. Känns lite fuskigt eftersom det var mulet och snö/underkylt regn delar av gårdagen när vi åkte.

Idag är vi tanter tjejer "hemma" och vilar upp oss. Jag har träningsvärk i ryggen och framförallt vaderna. Ajaj!
X antal timmars åkning lämnar tydligen lite "efterdyningar"... Eller kan det vara åldern? ;-)

Mörbultad kropp!

Vi och barnen var inte framme/kom inte i säng förrän vid halv två-tiden natten som var! :-P
Idag bar det av till Branäs vid halv 10 och vi var inte hemma förrän strax efter 17. Sju timmar i skidbacken + lite sömn gör att kropp (och huvud) känns ganska möra...! Men på ett bra sätt! ;-)
Dock förvånansvärt lite folk för att vara första sportveckan måste jag säga!

Hur har er dag varit?

Nu blev det fart på musen!

Jäklar i min lilla lådda, vilken fart det är på musen här hemma?! 
Jag var iväg och handlade lite mat och annat inför resan och när jag kom hem gick det inte att nudda den förrän den far iväg som en skottspoling över skärmen! Inställning på hastighet finns ju, det vet jag. Men VAR...??? *letar som en tok och svär över snabbheten samtidigt*

Idag bär det av...

Det var några barn som ropade, så fort jag klev upp ur sängen;
"- Mamma! Vi måste packa! Vi måste packa!!" och de var så exalterade att nästan ögonen ploppade ut. Ha ha!

Japp, senare idag bär det av till Branäs och Trysil för en långweekend av skidåkning. Lyckan är total! Jag har världens bästa bror som passar vårt hus (genom att bo här) och insisterade på att ha kvar djävulshunden hemma som beskydd! ;-)

Naprapatbesöket gick bra, men var lite obehagligt. Ni som är nyfikna kan läsa om det --> här. Ha en fin dag! 

Superman!!!

Lill-skiten hade med säkerhet inte haft ont av att gå istället för mig?!
Själv skulle jag behöva lite "superman"-känsla idag. Jag ska till naprapaten om en och en halv timme och jag är lite nervös, måste jag erkänna.

Jag gillar inte när folk drar och "knäcker" i mig. (Har varit där en gång för många år sen). Usch, hoppas det blir bra... *nervöööös*

Alla ♥ dag och pinsamheter.

Firar ni?

Jag skulle vilja säga nej. Eller rättare sagt; oftast gör vi väl det inte. Men anledningen till att jag vill säga nej är kanske inte den man tror. Jag tycker förvisso att det hela är ett reklamjippo, för jag kan uppskatta min sambo vilken dag som helst, året runt!

Men den egentliga anledningn är att jag är VÄRDELÖS på att komma ihåg såna här dagar. Alla hjärtans dag, årsdagar osv... Födelsedagar, DET minns jag (faktiskt). Men årsdagar försvinner av någon anledning in i en tjock dimma. Som sen inte lättar förrän jag överraskas på följande "brutala" sätt;

Jag sitter på ett möte på jobbet och plötsligt knackar det på konferensrummets dörr. In kliver ett blomsterbud och alla kollegorna "Åååh:ar" och "Aaahh:ar" när budet säger att han har blommor till mig.
Själv blir jag tokröd i ansiktet. Inte för att jag skäms över blommorna från älskade, omtänksamma sambon, utan för att jag plötsligt inser att jag fullständigt glömt bort att det är 10 år sen vi förlovade oss.....?!?! :-o

*****  Uppdatering *****
Alltså, det är inte vår årsdag idag. Jag försökte bara få fram en poäng på hur dålig jag är när det gäller att minnas.... Detta scenario utspelade sig för ett antal år sen. ;-)

Nostalgiskt, men ändå inte bra.

SF-kanalen visade "Bröderna Lejonhjärta" igår och nostalgin sköljde över mig! Jag kom in mitt i filmen när Skorpan och Jonathan skulle gå in i katla-grottan.

Men efter 10 minuter kände jag bara: "Visst, filmen är ju fortfarande fin och tänkvärd och så, men"... Oj oj oj, vad dåligt inspelat. He he!
Man blir verkligen "kräsen" efter att ha sett alla nya filmer med bra effekter och så får man se Katla (draken). I.n.t.e. samma klass, kan man säga... *Skratt*

Veckans fynd!

Name it-jacka till lill-skiten (inte för att jag är någon märkes-nörd vanligtvis!) Men allvarligt; 10 spänn! Vem kan motstå att köpa den?! Underbara gröna nyanser, som tyvärr var lite svårfångade på bild. Facebook är bra till mycket! Särskilt klädköp. Sambon är inte lika road.... Ha ha!

Skridskor, familjemiddag och begravda barn...

Bloggtorkan slog till med all kraft nu i helgen. 

Vi har bl.a. åkt skridskor med barnen. (Men glömde kamera, "förstås"...) 4-åringen lyckades gå, traska, lulla, kravla åka en liten bit själv och var sååå stolt! (Mamma och pappa med). Men undrade flera gånger var vattnet var? (Då vi åkte ute på sjön). Hihi!

Stora sonen åker som värsta Wayne Gretzky. Helt galet. Han är ju "bara" 7 år...?!

I övrigt var det en lugn helg. Mina föräldrar och kära bror var här nästan hela söndagen och det fikades, åts middag, fikades lite till. 

Och slutligen blev det kvällsträning, innan jag "kraschade" i soffan framför "Law An Order: Special Victums Unit". Fy f** säger jag bara. Det handlade om ett barn som (det slutligen) visade sig hade dött i plötsligt spädbarnsdöd, men innan de lyckades få reda på detta jagade de en tänkt kidnappare genom hela New York.

I slutscenerna ritade mamman en karta och de grävde fram barnet på en sandstrand (där de hade begravt honom). Nu vet man ju att det är en docka, men en väldigt verklighetstrogen sådan, som de filmade i sanden. Huvudet och handen stack upp. Gud, vad ledsen jag blev. Ville bara gå in, väcka och krama och pussa massor på mina/våra barn!!!! Måste de visa såna detaljer...? :-(