Min träningsblogg - Rund är också en form!

måndag 10 oktober 2011

Vad är jag...?

Jag tror att många uppfattar mig som...vad ska man säga...? Osympatisk, hård, "dömmande".
Personligen tycker jag inte att de kan ha mer fel..! Jag är en oerhört känslosam människa, som har nära till empati och som ofta lever i en drömvärld mer än jag borde...

Jag gråter till (nästan) alla barn- eller djurprogram på tv. Jag mår fysiskt dåligt när jag ser människor som lider runt om i världen.
Mitt drömyrke har alltid varit att bli veterinär, men jag tror faktiskt inte att jag skulle klara av det, rent känslomässigt (?!)


En hemsk bild från National Geographic på en gorillamamma som sitter med sin döda unge... :-(


Däremot ska jag väl samtidigt erkänna att jag är inte en person som sitter tyst och observerar. (Jo, kanske i nya situationer men inte annars). 

Jag säger vad jag tycker. Ofta. Förmodligen är det detta som människor upplever som "hårt" (?) Men jag säger ju vad jag tycker. Jag säger sanningen, som jag ser den. Är den jobbig? Ok. Jag kan förstå det.
Men är det verkligen bättre att man alltid stryker människor med silkesvantar för att de inte ska "ta åt sig"...? :-(

Hur är ni? / Vad tycker ni? 

5 som har tyckt till:

maria sa...

sv: ja, det här vädret är svårt tycker jag. man vet inte hur man ska klä varken sig själv eller barnet.

sanningen är alltid den bästa :)

Anonym sa...

Jag kanske inte alltid basunerar ut vad jag tycker om saker och ting. Men om man frågar om min åsikt, då svarar jag ärligt på det...

- sa...

Oj, vilka dilemma-frågor du kommer med ;) Hmmmm.. man kan väl säga att jag observerar mer än jag pratar och när jag gör det är det antingen för att jag fått nog eller för att jag tycker tilfället är väl valt. Sen kan jag nog också uppfattas som hård ibland, och kanske tom känslokall...jag visar inte alltid de känslor jag har inombords nämligen. Sen så tycker jag du har rätt i att man inte ska linda in folk i bomull..det är sånt som gör att folk får en skev självbild så att de tex söker till Idol fast de sjunger så falskt att husen rasar. Men det gäller ju att hitta bra balans på sånt, att säga sanningar på ett bra sätt och vid rätt tillfällen och även göra rätt val i frågan om man ska säga nåt eller inte. Om nån har köpt ett fult plagg men själv tycker det är fint, behöver jag kanske inte säga nåt...men om någon är på väg att göra ett fatalt misstag som kan påverka livet..då måste man ju gripa in tycker jag. Äsch, vad svårt det var att formulera det här...hoppas du fattar vad jag menar! Jag har träffat människor som medvetet går in för att såra och säga elakheter med argumentet "jag säger ju bara sanningen" och SÅNT köper jag ju inte. Fast det säger sig ju självt såklart.

Barnens Hjältar sa...

Jag är som du där och jag har lärt mig att den som drabbas oftast uppskattar det medan de som ser på blir förbannade. Lustigt det där.

Nett sa...

Jag kan skjriva under detta, sådan är jag med :)