Vem är man att välja...?

Den här diskussionen har jag varit inblandad i tidigare, trots att ingen av mina nuvarande barn har Down Syndrom. Personligen skulle jag aldrig se abort som ett alternativ om barnet visade sig ha DS! Att människor inte ser ett liv, som ett liv är skrämmande.

Det är en sak om det handlar om barn med grava missbildningar, men de barn med DS som jag har träffat har varit varma, kärleksfulla och otroligt härliga. Vem är man att välja att ett barn inte ska få leva, enbart pga att de inte är som andra..?

Det blir dessutom blir vanligare och vanligare med kvinnor som får sitt första barn efter 35 år. Inser man inte att det är en, mer eller mindre, självvald "risk"?



Ab, Ab, Ab