Framsteg!

Jag ska erkänna att djävulshunden inte RIKTIGT lever upp till namnet (längre). Jag får visserligen panik på hundskrället när det kommer besök, för hon skäller som en skottspoling så fort hon hör minsta lilla ljud i gruset utanför. (Vi skulle nog behöva ett besök av Cesar på den fronten...)

"Vadå? Jag är väl alltid snäll och lydig?!"

Men för övrigt är hon en helt annan hund än när vi fick henne. Igår testade jag att ha henne lös, när jag gick ner för att slänga sopor. En sträcka på ca 20 meter. Hör och häpna; hon lyssnade! Utomhus?! Jag är chockad! :-O

Men jag vågar inte ropa hej än. Den dagen hon får syn på en hund, katt, fågel, mus, löv, sten, whatever; Då drar hon förmodligen bara... Men säg den lycka som varar? ;-)