LITE måste man väl anpassa leverne efter plånbok också?

Jag ska inte säga att jag vet hur det är, att vara ensamstående mamma, för det vet jag inte. Däremot vet jag hur det är att vara förälder.
Att skaffa barn är ett val man gör. Det är viktigt att tänka efter FÖRE: "Hur blir det om jag skaffar ett, två, fyra, eller åtta barn?"

Man har helt plötsligt fler munnat att mätta, fler kroppar som behöver värmas. Sen kan det ju alltid hända oförutsedda saker i livet, självklart.
Men alltför många skaffar barn och verkar tänka: "Det löser sig"... Ett barn är ett LIV. Ja, det är fantastiskt och svårt att avstå. Men måste man inte också som vuxen fråga sig själv om man klarar av ansvaret det innebär? Att man måste kunna anpassa vardagen, man måste kunna koka soppa på en spik?

Helt ärligt förstår jag inte den här mamman alls..?
"– Att ha barn nu och då är väsensskilt. I dag måste man ha dator, bredband, digital-tv och mobiltelefon.
Annars är barnen inte med, för alla andra har det.
De bor i en trea söder om Stockholm. Men bostadsrätten ska snart säljas och vinsten delas. Det räcker inte till att köpa nytt så de måste hyra lägenhet. De lediga i området kostar 10 000 kronor, därför måste de troligen flytta."

Som förälder (ensamstående eller ej!) så KAN man inte ha en hyra på 10.000 kr. Man KAN inte köpa mobiltelefon till alla ungarna. Man MÅSTE inte ha digital-tv. Hon har dessutom 3.000 kr över efter alla räkningar är betalda. De finns väl de som inte ens har det?!

När man själv var liten existerade inget av det ovanstående. Jag lekte med mina kompisar i skogen. Ett träd, en pinne, ett berg; vad som helst var vi nöjda med!