Jag satte honom på golvet brevid mig. Han fortsatte skrika. Men plötsligt tystnade han lite grann och fick ur sig mellan jättesnyftningarna: "Na-na".
Gud, vilken ångest jag fick. Han var ju så trött så ögonen gick i kors. Tog upp honom igen och gav nappen. Sen lugnade han faktiskt ner sig en liten stund och vi åkte till dagis tur och retur och sen hem och direkt hopp i säng.
Behöver jag säga att han somnade utan ett endaste litet pip... :-D

1 som har tyckt till:
Hahaha, dom föds verkligen med den där: Ge-mamma-ångest-knappen. ;)
Skicka en kommentar