1988:
Hej kära dagbok. Idag var jag hos mormor och morfar och fikade. Hejdå kära dagbok".
(Hi hi, givande...) :-D
När man gick i 6:an började det "riktiga" bekymren:
1992:
"På fredag är det disco för alla 6:or. Jag vill jättegärna dansa med XXXXX men jag vågar inte. Inte för det att jag är kär i honom, utan för att jag är rädd för att tjejen som ÄR kär i honom, ska tro att jag är kär i honom."
Uj uj, vad hemskt det hade varit... *ironisk* Fast å andra sidan så tyckte man ju det DÅ. Man hade helt andra perspektiv!
Det är väl bara att konstatera. Som barn har man små problem, som vuxen har man stora. Eller? :-)
3 som har tyckt till:
Jag har oxå hittat min dagböcker, visst är de roliga att läsa. Man sitter och blir liten på nytt.. hihihi
Ja herregu´! Jag har inte skrivit dagbok, men jag har sparat alla mina elevkalendrar som det hette när man gick i skolan, det är lika kul läsning det. Använde dom nästan som dagböcker plus att en massa andra oxå har klottrat i dom.
Jag måste erkänna att jag är lite trög så här på kvällskvisten, för jag fattar inte vad du menar i kommentaren hos mig. Har jag lagt till dig eller hur menar du?
Jag tror inte jag har gjort det, men det gör ju inget i så fall, för här var det ju kul att vara!
Ha det bäst!
//Katti
Hittade också mina dagböcker förut...klarade inte ens av att läsa dem för det var för jobbigt. Hade det inte roligt då...
Men så hittade jag min första dagbok och den var rätt kul läsa.
"Idag pallade vi äpplen, Linda och jag"
"Idag hyrde vi TVspel jag och min bror" (och då är man ju så gammal att det var Ice Climaber och Nintendo 8 bitars:-D )
Skicka en kommentar