Jag kan väl delvis hålla med om att de borde kollat upp lagar och regler, innan de gjorde det här. Men samtidigt kan jag inte tänka mig hur det skulle vara att inte kunna få barn. Blir man tillräckligt "desperat" gör man säkert allt man kan för att bli mamma/pappa!
En knappt två veckor gammal pojke finns nu i Kiev och kan inte få något medborgarskap.
Svenska lagar vad gäller surrogatmammor, bör ses över! Ska inte "vem som helst" ha rätt att bli förälder, även om man inte kan bli på det egen hand?!
12 som har tyckt till:
Underbart att fler tycker att surrogat ska bli lagligt i Sverige!
Jag tycker också att det bör bli lagligt men om "vem som helst" ska få bli förälder kan man diskutera. Vettiga människor oavsett sexuell läggning och civilstånd bör få adoptera, inseminera/s och surrogata. Men alla är ju inte vettiga fast det var väl ungefär så du menade.
Samtidigt borde detta par ha läst på bättre även om lagen verkar vara helt keff.
Att få barn är en gåva, ingen mänsklig rättighet. Detta svenska par hoppades på att kunna stå över svensk lag för att få som de ville, och nu också få det svenska folkets sympati. Att uppmuntra barnafödsel av kvinnor som behöver pengar till mat och överlevnad, det är omoraliskt. Man ska inte uppmuntra människor att gå över lagliga gränser, bara för att uppfylla något slags egoistiskt krav att ha ett barn med sina egna gener i sig. Det finns lagliga vägar att gå för att få ett barn, om man nu inte kan få egna, men det verkar inte vara det viktigaste i deras fall.
Barnet har en mor - ukrainskan enligt lag. mormor
mm precis... jag tycker att prostution åxå ska bli lagligt. för jag har ju försökt så länge att hitta någon att ligga med...
Tove:
Jo, det var så jag menade. Självklart inte VEM SOM HELST! Därav appostroferna. ;-)
Anonym(1):
Vem har sagt att paret i fråga inte har pengar till mat?
Som jag skrev, så borde de självklart sett över de lagar som gällde innan de gick vidare med detta. Men samtidigt tycker jag lagen är helt fel! Varför är inte surrogatmamma lika "rätt" som adoption??
db:
Oerhört mogen infallsvinkel....
Har man lagt ner flera hundratusen på en surrogatmamma så har man kollat lagar och regler också. Många skaffar surrogat via Ukraina, Indien eller USA. Det verkar ju ha blivit något missförstånd. Jag som homosexuell får adoptera men inget land vill adoptera till homosexuella så den lagen är ju verkningslös. Så surrogat är det som ligger närmast för oss. Sedan är det väldigt strikt vem som får bli surrogatmamma osv, det är ju inga uteliggare. En vän till mig har fött sex friska barn. Och hon känner att hon kan vara surrogat nu när hon har fått sina egna barn. Låna ut sin livmoder borde vara lika med ge spermier eller ägg tycker jag.
För det första, så var jag skarkastisk, för det andra, så har du ett liknande resonemang i din förtext.
Det jag menar är, att jag tycker att det är moraliskt fel att göra som dem gjorde. Påsamma sätt som jag tycker det är fel legalisera prostution. -Vaför?
Jag utgår att kvinnan i Ukraina är i ekonomisktunderläge gentemot det svenska paret.
Det finns ju en anledning varför man väljer att dra till Ukraina och "köpa/skaffa"barn och inte från någon välmåendekvinna i ett västland.
Har väldigt svårt att tro att en massa ställer upp på det här utav ren välvilja till barnlösa par som är främlingar.
Ok, det finns kanske någon som säger att de gör det frivilligt, då kan man ju fråga sig varför man inte detta gör detta gratis isåfall (med undatag av inkomstbortfall under graviditet, osv).
Svar till Västergötskan, från Anonym(1): Jag syftade på den ukrainska mamman, när det gällde behovet av pengar till mat och "överlevnad".
Skillnaden mellan att adoptera barn och att skaffa sig en surrogatmamma, är stor anser jag. Det föds varje dag barn som av olika anledningar inte blir omhändertagna av sina biologiska föräldrar. Att adoptera ett barn gör man av glädjen över att få ta hand om ett barn och sköta om det, uppfostra det och ge det trygghet och kärlek. För att det är ett barn.
Att skaffa sig barn genom en surrogatmamma är i många fall samma sak, men med ett villkor (tydligen i detta fall), att barnet ska ha samma gener som en själv. Med tanke på hur många barn i världen som behöver hjälp är surrogatalternativet som att skräddarsy sig något som man faktiskt inte har rätt till? Stora skillnader tycker jag.
db:
Jodå, jag förstod att du var sarkastisk. Tyckte bara att det var omoget att jämföra ett ämne så naturligt som önskan att vilja ha barn, med prostitution...
Däremot håller jag med dig när det gäller det här:
"Jag utgår att kvinnan i Ukraina är i ekonomisktunderläge gentemot det svenska paret.
Det finns ju en anledning varför man väljer att dra till Ukraina och "köpa/skaffa"barn och inte från någon välmåendekvinna i ett västland."
Intressant diskussion.
Jag vet inte riktigt var jag står i denna fråga. Det finns ju många olika sidor av det här. Men jag får nog ändå ställa mig svagt emot. Känns som om väldigt många kvinnor kan komma att utnyttjas. Om vi nu stannar i Ukraina, så är det nog väldigt många som inte "kan" säga nej till så pass mycket pengar som det trots allt handlar om. Ett sätt att överleva eller komma upp sig lite. Fast psykiskt sätter det nog djupa spår i många.
Om det ska tillåtas, så vill det till att ha väldigt strikta regler om vad som gäller.
Bloggchefen, jag förstår även din sida. Men är det så stor skillnad mot adoptering? Jag har ingen aning. Men känns som om liknande regler kommer sättas upp hur man än skaffar barnet. Antar att det är samma myndigheter och samma personer som sköterallt som berör detta?
Som sagt. Oerhört komplex fråga. Men ändå svagt emot.
Det som är lite intressant i den här frågeställningen är att de som INTE tycker det är ok med surrogat och liknande, de gör sina kommentarer anonymt.
Vågar man inte stå för sina åsikter eller?
Skicka en kommentar