Överallt är det lera...

Vi har precis varit ute på en timmes promenad. (En väldigt geggig sådan, till sonens glädje...!)

(Observera leran ända uppe på sonens rygg.
Det ger bara små, små hintar om hur byxor och stövlar såg ut...)

Vi gick först in mot sjön, men upptäckte att det bara blev mer och mer is på vägen, så vi vände efter ca 800 meter. När vi kom tillbaka till våran infart så säger sonen:
"- Mamma, jag har så ont i min arm".
"- Ska vi gå in då..?", försökte jag.
"- Nej, vi går ut till stora vägen ändå. Det är bra att röra sig, vet du väl..?!" sa han lite halvirriterad.
"- Mmmm", mumlade jag och fortsatte att gå.

Tur att jag har en så klok (men lillgammal son) som får mig att inse hur lat jag egentligen är..! :-D