Jag erkänner. Jag brukar vara lite "wild & crazy" i trafiken. Inte på ett farligt sätt, men ligger inte gärna kvar bakom bilar jag kommer ikapp. Kör oftast ca 10-15 km/h fortare än tillåten hastighet. (Men eftersom mätaren visar ca 5 km extra i 90 km/h, så är det väl egentligen bara 5-10 km/h för fort? Ja ja. Skit samma!)
Någonting har hänt. För det första kom jag iväg hemifrån i god tid. (Vilket kanske det gjorde sitt). På vägen dit hamnade jag först bakom en djurtransport som låg i 60 km/h (på 70-väg).
"Äh, jag har ju inte bråttom", tänkte jag. Låg kvar bakom och sjöng för full hals (!) till Alice Coopers "Poison". (Grym låt, för övrigt!)
När vi kom fram till en t-korning, svängde djurtransporten vänster och jag skulle höger. "Perfekt", hann jag tänka, men det dröjde inte länge förrän jag kom ikapp en lastbil som låg i 75 km/h (på 90-väg). Samma sak där:
"Äh, jag ligger kvar här", tänkte jag. (Extremt förvånad över min egen reaktion!)
Vad har hänt? Kan det vara så att jag hunnit "stressa ner" efter 10 mån ledighet? Eller har jag fått högre stresströskel efter att ha varit hemma med två skrikande "skitungar"? (Som jag självklart älskar, mer än nåt annat!) :-D
Bara en avslutande fundering, när vi ändå är inne på trafik:
Hur tänkte de ovan???
2 som har tyckt till:
Haha, men så snabbt cyklar alltid jag. Speciellt om jag märker att affären snart ska stänga och jag bara måste ha chips :-D
Hehe va ful...
nä men lite så tänkte jag oxå...men det var faktiskt öväntat lätt....jag hade visserligen ett projekt, en pärm/fotobok med bilder på Felicia (kommer till en sen med Nova) så det kan vara därför det kändes så lätt...tur Katarina hade så mycket fina grejor, för jag hade inte så mycket...hihi
Skicka en kommentar