Hästen hoppade nästan på mig bakifrån!

Ridturen var jättehärlig. Det blev riktigt råkallt sista tjugo minuterna, efter att solen hade gått ner, men innan det var det helt underbart. Två timmar på hästryggen. Det var inte igår.

Däremot har jag upptäckt att det ofta är rätt "spännande" ridturer min kära vän lyckas anordna. För 2,5 år sen skulle vi klättra. Ja, inget konstigt kanske. Men BERGSKLÄTTRA till häst..?!
Sist skulle jag hjälpa henne att vänja unghästen vid sadel. Det gick...eh...rätt vilt till kan man säga...! 

Igår visade det sig att ponnyn jag lånade (som dessutom har smeknamnet "ponny") inte alls var ett stort fan av vatten. I övrigt jättetrevlig herre, men just vatten. Nej, där gick hans gräns! Först skulle vi går över en översvämmad väg. Ca 10-15 meter av bara vatten. Det gick om han fick gå EFTER en av de andra hästarna.
Eftersom jag då såg att han faktiskt kunde gå i vatten utan större problem, blev jag rätt irriterad när han sen stannade och vägrade gå över en liten bäck som var (max) en halvmeter bred. Efter ett par minuters drivande, gav jag upp, hoppade av och tänkte leda honom över. Visst, över kom han! Men det var första gången i mitt liv som en häst i princip hoppat på mig bakifrån. (Hm... Lite fel ordval kände jag nu. Ja ja, ni fattar nog). ;-)

Han tog ett jätteskutt över och landade på alla fyra ett par dm från mig. Jag hann, ärligt talat inte blir rädd, men de andra tjejerna såg lite förskräckta ut... He he! 
Lite mentalträning med vattenmattor hade gjort den där hästen gott, tror jag! :-)

Man hade nästan kunnat tro att han var en Lippizaner-häst. 

Typ ett sånt här språng fick han till.

Bild lånad från animaladay.blogspot.com