Orgasm, tack!

En barnmorska har skrivit om kvinnor som upplever orgasmkänslor under sina förlossningar och att de inte vågar erkänna det för någon. Inte ens för sina partners för att de upplever det som skamfyllt...

Vad jag ÖNSKAR att jag kunde erkänna det! Mina förlossningar har inte varit i NÄRHETEN av lustfyllda. Inte någonstans... De har bara känts smått overkliga, smärtsamma och bitvis helt panikartade...! :-P

Tänk om man kunde ha fått en orgasm där mitt i någonstans. Vilken lyx! Ha ha! :-D

Flintskallig - nästa.

Hoppas ni har haft en underbar dag i solen!

Något har slagit mig nu när det är bad, svettning på hög nivå och "trassligt" hår som behöver kammas i tid och otid. (Ja, jag är nog smått beroende av min borste);

Så "härligt" med stora tussar som lossnar. Jag hade fullständigt förträngt det faktum att alla hårstrån som INTE lossnade under graviditeten försvann senare. Allt nästan på en gång...

Fortsätter håravfallet i den här takten kommer ni få se fotografier på mig som flintskallig...!

Uppdatering.

2/2-2011 kl 01.52 kom ytterligare en liten prins till världen! :-)
Gick över 4 dagar, men när det väl satte igång hade han bråttom ut. Värkarna startade strax före kl 21 och fem timmar senare är son nr 3 född!

Läcker...? (Klart jag är!) =)

Tycker det sipprar lite, lite fostervatten ibland, men det är säkert bara inbillning... (Hoppas ändå).

J.A.G. V.I.L.L. H.A. B.E.B.I.S. N.U.!!!

På tal om segt...

...igår kväll upptäckte jag delar av "slemproppen". Nu pratar vi alltså inte delar på sambon! ;-)
Sen i natt ytterligare lite grann + en del nu på morgonen. (Ni får ursäkta detaljerna, men det är mycket förlossningssnack just nu! Jag måste skriva av mig).

Fick sovit mellan 21.30 och ca 01.30 i natt. Var sen vaken med hyfsat regelbundna värkar (igen!) fram till 04.30-tiden och sen lyckades jag slumra till och från mellan 05 och 07...

Nu måste "ongen"komma snart! Fortsätter det så här kommer jag vandra runt som en zombie... Tålamodet är ju inte heller på topp. Äldsta sonen fick sig en dänga imorses, trots att han egentligen inte hade gjort något. Skuldkänslorna satte i rejält kan väl tilläggas! :-(

********************************************************************
*OBS* Bara för att klargöra; Med "dänga" menar jag inget fysiskt alltså! :-)

Åh, så seeeegt!

Gissa om det väcktes hopp inom mig inatt? Vaknade strax efter halv 3 och kände av sammandragningar som gjorde ont både i mage och rygg! De kom dessutom någorlunda regelbundet; med ca 10-15 min emellan. Woohoow! Nu så... (Men "vågade" inte väcka sambon, då det var såpass långt emellan.

De höll i sig fram till runt 07-tiden, men sen när jag gick upp. Poff...BORTA?! Va fan..? Dessutom "härligt" med 4,5 timmes sömn... *gäspar*

Tänk vad bra internet är ibland! Hysterisk, gravid kvinna söker...

Här har jag gått och varit orolig över magsjuka inför förlossningen. Idag upptäckte vi röda prickar på sonens rygg och mage och förmodligen är det vattenkoppor, då detta har cirkulerat både på dagis och i skolan.
En hormonstinn, gravid kvinna börjar GENAST tänka; "Hjälp! Panik! Vattenkoppor och gravid/foster = Vadå ?!"


Läste först bara hälften av meningarna jag kunde hitta och fastnade vid ord som "allvarliga komplikationer" och "injektioner"... Men efter att ha fått en hysterisk gråt-attack och sen ändå lyckats lugna ner mig lite, insåg jag att jag har ju faktiskt HAFT vattenkoppor! (Vilket är det som kan vara det som är riskfyllt vid en graviditet).

Dessutom smittar inte vattenkoppor på så vis att man får bältros av det. (Däremot kan det smittas åt "andra hållet", dvs från bältros till vattenkoppor).

Då jag har haft vattenkoppor som ung (yngre) så har bebisen fått antikroppar under graviditeten, vilket vanligtvis skyddar i ca 1-6 mån efter förlossning, så nu har jag andats lugnare ett par minuter...

Önskedrömmar...?

Jag drömde i natt att jag var mer vältränad än någonsin och dessutom hade jag en fin-fin solbränna, trots att jag inte hade solat?!

Tror ni min "övergravida", vinterbleka kropp har något med det hela att göra...?

En glimt av pensionärslivet...!

Min kära mormor hade (nästan så länge jag kan minnas) ett ben som var något kortare än det andra. Detta pga förslitningar i höften, vilket i sin tur gjorde att hon ofta hade ont när hon gick in och ur bilen t.ex.

Jag tror att jag börjar förstå vad hon gick igenom i alla år, stackarn... Det här med bäckenuppluckring är inget att leka med. Jag har just nu så ont i höger höft att jag snart inte vet vart jag ska ta vägen! När jag vänder mig om i sängen och hör knakandet är jag övertygad om att jag aldrig mer kommer kunna gå igen! Varje morgon när jag vaknar har jag en ilande smärta hela vägen ner i benet... (Ja, nu är det gravidgnäll på hög nivå!)

Att då bo i ett 1 1/2-planshus är inte att rekommendera! Yngsta sonen har fått in (en sedan länge intränad teknik) att sitta på rumpan när han ska ner för trappan, med hjälp av båda fötterna och EN hand, halvt nedkanandes på sidan. Jädrar sicken hastighet!!!
Jag funderar på om jag kanske ska testa att lära mig det, men frågan är; hinner jag få in tekniken innan ungen kommer ut...?

Kanske inte riktigt läge att....?

Jag har alltid tyckt om att titta på förlossnings-serier! Det beror nog delvis på att jag som person är väldigt känslosam (även om jag inte alltid visar det utåt) och gärna hade arbetat som barnmorska, veterinär eller på annat sätt med något vårdyrke.

Min sambo har aldrig förstått min fascination av att se andra kvinnor ligga och skrika som tokar, samtidigt som jag börjat tokgråta varje gång bebisen har kommit ut (och värre har det blivit efter jag själv fick barn!)

Igår började "Livet på BB" på kanal 5. En mamma skulle föda sitt fjärde barn och utbrister plötsligt (mitt i ett skrik):
"- Så här ont har jag inte haft med någon av de andra!!!!"

Eh... *harkel* Plötsligt fick jag en klump i magen och förstod inte ALLS varför jag tittade på sånt här ett par dagar innan mitt eget BF...?! Har jag inte snappat upp några "trick" de andra 197 avsnitten, lär jag nog inte göra det just precis nu heller...

Ett virus sprider sig...!

Det måste vara så. Idag har jag hunnit med tre maskiner/torktumlare tvätt (kul att se nästa elräkning...) plus en maskin disk. Inte nog med detta; sönerna fick ett ryck och städade sina rum utan att jag behövde säga till?! Undrar om viruset har några negativa bieffekter eller om jag bara ska njuta...?

En annan fundering inför lördagens BF (Beräknad födelsedatum, för er som inte lever i familjeliv.se:s värld av förkortningar); Om man tröttnat på att vara gravid, tror ni att man kan krysta ut ungen UTAN värkar?! Efter två tidigare förlossningar borde det väl vara rena, rama autobahn eller...?

Någon som är sugen...

...på att spela bowling? Jag tycks ha ett stort klot mellan benen som borde komma ut när som helst...?!

Jag är verkligen avundsjuk...

...på de människor som kan äta hur mycket som helst, utan att vikten påverkas! Jag hade vid senaste MVC-besöket endast gått upp 4,5 kg från inskrivningsvikten i V.12. Jag kan helt ärligt inte förstå hur det är möjligt?! Förvisso gick jag ner ca 2 kg i början pga illamående, men inte ens de sista 3 månaderna har jag gått upp ett hekto...

Jag tycker att jag äter som en tok, framför allt storleksmässigt i portionsväg (!) men det slinker även ner diverse godis (Riesens big-bag har blivit storfavoriten sista tiden!) Hur kan man INTE gå upp i vikt efter sånt här frosseri...?! Ni lyckliga få som har det så här även i "tillstånd ogravid"; det är fusk! ;-)

Varför är jag så nervös?

Jag har redan gått igenom två förlossningar, vilket har resulterat i två underbara pojkar. Jag förstår inte varför jag är så fruktansvärt nervös den här gången?!
Tänker jag på förlossningen eller får förvärkar blir jag precis kallsvettig! Kommer inte ihåg att jag kände så här de tidigare gångerna...


Med första sonen kan jag väl köpa att jag "just went with the flow" för då visste jag ju inte hur det skulle kännas. Med andra sonen var jag väl nervös (säger sambon, jag minns inte...!) men var det verkligen såhär mycket? Det borde jag väl ha kommit ihåg...?

Var på MVC idag och först fick de jättehöga hjärtljud på bebisen (men den sparkade som en tok just då). Jag fick sätta mig upp och ta blodtryck emellan, sen mätte de igen när jag fortfarande satt och fick det då till 160 slag/minut (fortfarande högt men inom gränsvärderna). Kan det vara så att bebisen är lika nervös som jag?! :-)

Nej, nej, nej!

Fick idag vet att det går feber, magsjuka och vattenkoppor i äldsta sonens klass.
V.I.L.L. I.N.T.E. H.A. D.E.T. J.U.S.T. N.U...!!!

Äh, det där lilla kan väl inte göra ont?!

Jag packade precis ner lite babykläder till "förlossningsväskan". Herregud, vilka små kläder?! Vad är det man föder fram egentligen; en myra? Kan verkligen inte dra mig till minnes att pojkarna har varit så små!

T.o.m. den lilla mössan jag la ner fick mig att tänka:
"Är huvudet inte större än så här, kan det väl inte göra så ont?!"
Ehhum... Låt oss se om jag står fast vid den tanken. Något säger mig att det eventuellt inte blir så...

Trött, trött, trött...

Vecka 37+6 idag. Fy, vad jag är trött på att vara gravid! Förmodligen kommer jag sakna det när bebisen väl kikat ut och jag inser att jag aldrig mer kommer få känna ett litet liv knuffa och puffa i min mage.

Hur som helst, just nu känns det som att extrem trötthet och morgonillamående (ja, fortfarande!) inte är något jag kommer sakna... För att inte tala om mitt bäcken som låser sig i tid och otid. Har jag legat still mer än 10 min i soffan går jag lika smidigt som en 98-åring tant!! Det orättvisa i det hela är att jag inte har någon rollator bredvid mig, som jag kan kasta mig över.

Så sambon (som egentligen bara ville haft två barn) behöver förmodligen inte oroa sig för att somna på rygg någon mer gång framöver. ;-)

Bästa nyårsafton någonsin....

...eller inte... Det började när yngsta sonen spydde på torsdag kväll. Alla planer försvann på en sekund. Det verkar dock inte varit något mer än "socker-chock" för magen/alt. slem i halsen, för inget mer efter det.

Nyårsaftonen här hemma gick vilt till. Barnen lekte och bråkade om vartannat. Som höggravid är jag inte så tålig (t.o.m. mindre än vanligt)... ;-) Så vid 17.30-tiden fick jag nog av allt skrik och gick in i sängen för att vila. Kände dessutom av sammandragningar och kände mig väldigt känslosam/ledsen.

Jag hade, innan sänggåendet, gett yngsta sonen stränga order att om han inte åt upp sina makaroner och köttfärssås fick han inte heller något annat att äta!

Tror ni att det höll? När sambon nattade terrorist nr 1 vid 19-tiden så fick han.... Välling. Gissa vem som blev nöjd och glad?? Inte jag...

Sen kom sambon in och fällde kommentaren: "-Du kan ju inte lägga dig redan".

1 timme senare, när jag var uppe och bad äldsta sonen lägga sig låg sambon och sov i soffan...?!

Efter det... Eller, skit samma. Det gick utför kan man säga. Det bästa är väl att det åtminstone inte kan bli sämre. Så från en irriterande, höghormonstinn nyårsafton så borde det bli bättre och bättre! ;-)

Mycket i omlopp...

På jobbet cirkulerar magsjukan (som tur är inte på min avdelning!) och i skolan cirkulerar löss. Det känns just nu, otroligt bra att vara ledig onsdag-söndag!

Min största fasa är ju att åka på magsjuka, hög feber eller influensa lagom till förlossningen. Hur sjutton skulle man klara det... Fy!!

H-e-r-r-e-g-u-d, vad jag saknar att kunna ligga på rygg och sova!!!

PS. God fortsättning på er!