Vem behöver fiender, när de har en vän som västgötskan...

Dagen...eh...gick inte riktigt som planerat. Efter att ha tillnyktrat något från morgonens tillstånd, så begav vi oss mot byn Långared för att hämta våran bil. Sagt och gjort, jag fråga flera gånger om sambon hade med sig nyckeln till Skodan, vilket han försäkrade att han hade.
Jodå, det hade han också. Efter att ha skiljts åt försvann han till en fotbollsmatch (i 30-gradig värme...?!) och jag styrde min kos till Ica för lite pålägg och yoghurt m.m.

Väl hemma igen upptäckte jag till min fasa; jag har ju inte husnycklar med mig?! (Tji, fick jag som hade tjatat ihjäl mig för att "kolla" sambon...) Med kylvaror i kassen, tänkte jag att jag åker hem till min mor och far. De har ju extranyckel till vårt hus!
Kom dit, efter att ha kånkat en 10-kilos klump till unge och en minst lika tung ICA-kasse (!) och det var LÅST?! NEJ!!! :-P

Efter detta spårade det ur en aning. Jag skyller på stressfylld situation (med kylvarorna) samt solsting, för jag kom på den brillianta idén att leka "Mission impossible". Gick runt på baksidan och såg deras sovrumsfönster smått (!) på glänt. Jag drog till minnes en likadan, lyckad kupp från min ungdomsdagar, då hela "inbrottet" gick galant!
Med två barn, matkasse och en 15 kg tyngre västgötska, gick det inte lika smidigt... Jag lyckades, hur som helst, få upp fönstret tillräckligt för att kunna vrida handtaget på insidan i "öppningsläge". Sen "hystade" jag in äldsta sonen, i ett försök att han skulle låsa upp antingen altandörren eller ytterdörren från insidan. Det funkade inte. Båda låsen var för tröga.. *suck*

Sen konstaterade jag att jag måste ju ha in yngsta sonen före mig själv, annars blir han kvar själv på baksidan. Not good! Så "hyst in" och KRASCH! Jag hade flyttat den orkidée som stod mitt framför fönstret, men tog inte med lampan som stod till vänster i kalkyleringen. Fel av mig med en sprattlande 1-åring i händerna... :-(
Lampan drog dessutom med sig en stor blomkruka med sig i fallet! Fan också...!

Ingen återvändo nu. Jag lyckades häva mig in, fick rensat upp alla skärvor och dammsugit, samtidigt som jag hade två ungar hysteriskt skrikande/gråtande bakom mig. Den äldsta sonen snyftade fram att han tyckte det var läskigt att ta sig in genom fönstret, när mormor inte var hemma. Samt att han inte ville att mormor skulle bli arg för lampan och krukan.
"- Nejdå det är ingen fara", svarade jag, men var själv en aning nervös vid det här laget. (Har jag lärt honom första steget i en framtida kriminell bana nu?) :-O

Hittade ingen nyckel, varken i nyckelskåpet eller någon annanstans. Fick snällt vänta till de kom hem och det visade sig att extranyckeln låg i hennes handväska...
Jag ska kompensera; en likadan lampa har jag här hemma. Ska putsa den och skänka den direkt! Hur jag ska lösa det med den stora, fina krukan vet jag inte än. Men ska nog komma på något bra. Sorry (igen) mamma... :-(