Är huvudet dumt, får kroppen lida...

Ännu ett bodypump-pass är avklarat. Härligt med lite träning igen efter en veckas mat-maraton i Värmland. Vi gjorde ju inget annat än åt och fikade. Vilket i och för sig kan vara trevligt, men jösses vad man kände sig "jäst"... :-P

Det märks att mina muskler börjar bli starkare. Fortfarande det där extra kilot på armarna, som jag la på förra veckan. Men idag var det 15 kg på benen, istället för tidigare 10. Det kändes...! :-D
Jag mådde illa en stund på slutet, precis som förra gången. Ett bevis på att min kondis inte är som den borde. Så nu är det dags att ta tag i den också, inte bara köra skivstång på bodypump-passen. På fredag är det 60 min spinning på schemat. Uj, uj...

Jag minns så väl mitt livs första spinningpass, trots att det nog är en sisådär 8-9 år sen. Jag fnyste lite åt instruktörens ord:
"-Ta det lugnt nu och kör i ert tempo, så här i början".
Vadå, jag mådde ju JÄTTEBRA! Det var väl inga problem det här. Lite uppförsbackar här och lite "running" där... No promblemas! Hm... Förrän passet var över och jag gick av cykeln. PANG, så kom illamåendet.

Jag sjönk ihop som en liten blöt fläck på golvet och andades fokuserat för att inte tänka på hur nära jag var att spy. Jag lovade mig själv att aldrig göra om det. (Inte spinningen i sig alltså, utan sättet jag startare på).
Men nu vete fan... Jag vet hur envis jag är. Om jag väl fått röven ur soffan, brukar jag sällan gå på halvfart. Är huvudet dumt, får kroppen lida. Det stämmer nog ganska bra i mitt fall... :-D