För det första ska jag ärligt erkänna att jag trodde man kunde säga vad man tyckte OCH bli omtyckt? Är det inte en självklarhet att man, som vuxna individer, inte alltid har samma åsikt i alla frågor...?
För det andra; det beror ju självklart på HUR man lägger fram det! Att säga att någon är dum i huvudet för att han/hon t.ex. väljer att vaccinera sina barn är väl fel väg att gå. Men om man hamnar i en diskussion och man istället förklarar varför man själv väljer att inte göra det, förutsätter jag att jag inte blir avskydd av personen i fråga. Eller är jag helt ute och cyklar?
Konflikträdda människor har jag, ärligt talat, lite svårt för. Kanske för att jag själv gärna säger vad jag tycker. Varför säger de inget, undrar jag? Det är väl ingen som hatar dem för evigt bara för att de har en annan åsikt?!
Är ni konflikträdda, eller säger ni vad ni tycker?
9 som har tyckt till:
Jag ser det absolut som en självklarhet att man ska kunna säga vad man tycker och samtidigt vara omtyckt. Något annat vore ju helkonstigt!!
Njut av din onsdag!
Kram
Tycker det är en männsklig rättighet att säga vad man tycker, som du säger,ibland får man tänka sig för HUR man säger det,men absolut,man ska stå för det man tycker !
Njut av din friska tid så du kan träna, det kan inte jag..snyft..
Jag säger alltid vad jag tycker och tänker. Jag kan inte med kappvändare för fem öre. Man kan inte vara konflikträdd eller gå genom livet och låtsas att det regnar. Man måste vara obekväm i vissa fall. Och vi är alla olika och ska bli respekterade och omtyckta för det. Inte för att vi tycker samma sak.
Ja, jag vet inte om det är konflikträdsla eller inte..feghet eller fingertoppskänsla för diplomati..hehehe..men nog väljer jag ibland att INTE gå in i en diskussion om jag märker att det är "känsligt" eller så kanske jag bara inte är på humör för det just då. Det är så olika. Fast om det VERKLIGEN gäller står jag ju på mig! Och, går jag in i en diskussion tycker jag det är roligt med olika synpunkter (för det mesta, skulle nån uttrycka en riktigt sjuk åsikt, skulle jag nog tappa humöret, typ om pedofeli eller liknande). Olika åsikter är ju själva poängen i en diskussion, och ger dynamik samt ibland aha-upplevelser. Man kan rentav få tänka efter och tom få en annan synvinkel på saker och ting. Det är bara nyttigt.
Och självklart ska man vara omtyckt för den man är och inte för att man tycker precis likadant som alla andra. Lika självklart är det ju att man respekterar andras ståndpunkter samt att man inte behöver slå andra i skallen med sina åsikter..eller använda det som en ursäkt för att få vara elak. "Jag säger ju bara vad jag tycker..." Isch.
Jag brukar också säga min åsikt och förväntar mig det samma tillbaka.
Brukar märkas ganska snabbt vilka som "vänder kappan efter vinden"...
Ha bästa dagen nu:)
Kram.
Just vaccinationen är en väldigt känslig fråga då många känner sig lurade. Men få vill erkänna det.
Vad gäller åsikter i stort, är det stor skillnad på att "stå för" vad man tycker och att "alltid säga" vad man tycker. Jag kan lova att alla här ovan som "hatar" kappvändare, själva har dragit en vit lögn med jämna mellanrum. Jag säger inte att det är fel. Men det är inte alltid svart eller vitt. När det gäller det mesta här i livet finns det stora gråzoner. Så även när det gäller att uttrycka sina åsikter.
Jag själv försöker stå upp för det jag verkligen tror på och brinner för. Men jag har inget behov av att ALLTID framföra min åsikt i allt som diskuteras. Men det viktigaste av allt, som många ofta helt tappar i en diskussion, är ju att faktiskt lyssna på motparten. Att försöka se det från motpartens sida och försöka förstå motpartens situation. Många av dessa kappvändarhatare brukar ha väldigt svårt med det och skriker gärna ut sin åsikt i alla lägen tills ingen orkar bry sig om att säga emot längre...
Visst har du rätt i det! Människor som ALLTID ska höras mest är också tröttsamma.
Men man vet åtminstone att såna människor inte sitter och trycker på en massa åsikter om saker och ting som (ofta) borde komma upp till ytan.
Jag har alltid varit konflikträdd. Eller rädd för att inte bli omtyckt... ;-)
Med åren har jag dock lärt mig att stå på mig när det gäller. Fortfarande väljer jag dock mina strider. Är det inte viktigt för mig tar jag inte diskussionen. :-) Det blir så lätt bara massa käbbel då. ;-)
Man kan säga att är det viktigt tar jag en diskussion, men inte för att diskussionen i sig är viktig... ;-)
Som exemplet med vaccination, jag berättade om mitt beslut först om någon frågade. Resten av världen kan ge *** i vad jag väljer att göra. ;-)
Skicka en kommentar