Igår (som så många gånger innan) blev äldsta sonen tok-arg på mig för att jag, klockan 19.30, sa till honom att stänga av dataspelet och gå och lägga sig. Då var han "plötsligt" hungrig, trots att han någon timme tidigare hade proppat i sig både mackor och risikvick. Självklart var det ju JAG som var boven i dramat...
Efter åtskilliga sura miner gick han upp och la sig. När jag kom upp 5 minuters senare hade uppenbarligen lugnets vindar dragit förbi (?) för han var inte alls lika sur längre.
Jag förklarade att han mycket väl visste att det var hans ansvar att äta kvällsmat innan han skulle lägga sig. Att det inte är vi som ska tjata i honom maten! Till slut insåg han att han inte kunde vara arg på oss, för det var ju hans eget "fel". (Dessutom var han inte så hungrig visade det sig...)
Om detta är en försmak av tonåren, vet jag inte om jag vill att barnen ska nå den åldern? :-P
1 som har tyckt till:
Det där kör min 8-åring jämt med. Hon är alltid hungrig när hon ska lägga sig. Tror att det delvis kan vara en fixidé bara.
Skicka en kommentar