Min träningsblogg - Rund är också en form!

måndag 2 maj 2011

Är "alla andra" föräldrar så perfekta som de vill framstå..?!

Ibland får lite panik på föräldrar som alltid vill framstå som perfekta. De gör aldrig något fel, är pedagogiska jämnt, höjer aldrig röster osv osv...

Häromdagen var vi på ett utefik med barnen. Efter att ha påpekat ett 20-tal gånger till sonen att han skulle akta/vara försiktig med sitt saftglas för bordet var vingligt, slutade det med att han (naturligtvis) välte ut allting. Jag blev för en sekund väldigt "trött"/frustrerad och sa med förhöjd röst:
"- Men snälla! Varför lyssnar du inte på vad jag säger..?!"

Sen märkte jag hur tyst det var runt omkring. Jag vände mig aldrig om för att titta, men jag förutsatte att flera tittade åt vårt håll.

Idag när jag lämnade sonen i skolan stod det en mamma och hade vilda diskussioner med sin son precis utanför sonens korridor. Jag tänkte bara: "Stackars henne, vilken "härlig" måndagmorgon"...
Jag är helt övertygad om att många andra skulle "fördömt" hennes ton, men är verkligen alla andra så perfekta?! Är det så att andra människor aldrig bli arga/höjer röster eller är frustrerade? De vet ju oftast inte ens VARFÖR en förälder är arg. Om barnet har gjort något annat precis innan eller tidigare den dagen, som har lett fram till en viss situation...

5 som har tyckt till:

äppelblomman sa...

Tack, tack , tack!! Ja du det undrar jag med! Här är det en som inte är ett dugg pedagogisk, jag skulle villa vara det, men de går inte alltd och då flippar det ut från alla håll o kanter som du vet när du läser min blogg;-)
Tack för ett bra inlägg!
Kram K

Petra sa...

Jag räcker upp handen och säger att jag absolut inte är världens bästa förälder. Höjer rösten och kan i vissa fall sänka mig till ett barns nivå när det blir bråk.

Tycker att själv att det är ett väldigt daltande med barn som en del föräldrar gör.
Kramar

Chrissan sa...

Skriver under på de andras kommentarer.:)

Viola sa...

Ibland verkar det nästan som att barn och föräldrar ska tillhöra en egen värld för sig. Det som händer där ska stanna där. Om omgivningen får uppenbara att allt inte alltid är rosaskimrande och gilllulligt då häpnar man över föräldrars olämplighet.

Anjo sa...

Jag räcker oxå upp handen och viftar med den för fullt!!!!

Vad jag inte fattar är att...våra föräldrar blev väl inte inpräntade med all skit vi blir rpoppade fulla med från höger och vänster,.....hur pedagogisk man måste vara och att man måste göra si och så...jag tror minsann att vår generations föräldrar skällde och tröttnade på vårt gnäll och trots och tjat, precis som vilken människa som helst skulle göra...och jag får nog säga att vi faktiskt har blivit helt okej mjänniskor...är väl inget fel på oss? Tror inte man ska dalta FÖR mycket med barnen...