Bakom stängda dörrar - Och så gläntar vi på dörren...

Jag har alltid gillat Thomas Bodström. Både som politiker och som person. Han, till skillnad från många andra politiker, upplevs som mänsklig!
Att han nu kommer ut med en bok bl.a. om hur han upplever riksdagen och socialdemokratin stärker bara hans integritet i mina ögon!

Om vi svenskar fick vara en fluga på väggen inne i riksdagen hade vi förmodligen blivit förfärade (?) Att någon vågar skriva om det är enbart positivt.

Jämför man socialdemokraternas val av partiledare med Miljöpartiets är det ju som natt och dag! Eller som Bodström själv säger.
"- Partiet är hopplöst förlegat. Titta bara på när de valde partiledare, allt skedde bakom stängda dörrar förutom det som läckte ut till motståndarna. Och sedan när man ska välja en kandidat blev det 350- 0, det blir ju larvigt."

350 - 0...?! Det säger väl allt? Själv trodde jag att vi var en demokrati. Att alla nominerade hade möjlighet att bli partiledare. Att alla inom partierna hade en egen åsikt? Men där ser man...
Varför blir det sådant ramaskri när någon berättar vad de uppfattar som sanningen? Eller är det önskvärt att allt sker bakom stängda dörrar i svensk politik?


SvD, DN, Ab, Ab, Ab,