* 4 år: Gick själv till kyrkans barntimmar. Förvisso bara över en mindre väg, men ändå?!
* 6 år: Gick själv från förskolan hem till min mormor och morfar!
* 9 år: Jag fick en egen nyckel hem och gick hem efter skolan.
* 9 år (samma veva): Jag lagade mat själv. Blev ofta snabbmakaroner, men fasar inte över VAD jag åt, utan mer att jag fick använda spisen när ingen var hemma. Tänk om jag hade glömt stänga av den?!
* 13-14 år. Jag hängde mycket på stan med kompisar. Inte till 18-tiden när affärerna stängde, utan mer till 20-tiden. Åt bl.a. mos vid grillen på torget. Sååå coola var vi. Ha ha!
* 16-17 år. Umgicks med 5-7 år äldre killar. Hade ingen direkt tid jag behövde vara hemma (även om det inte var direkt poppis när jag dök upp vid 03-04-tiden på morgonen...)
Herregud, jag som fortfarande lägger ner äldsta sonens frukt i skolväskan och säger åt honom att vara försiktig när han dricker ur glas eller porslinsmuggar. Jag måste nog skärpa mig?!!
Uppfostrar ni era barn som era föräldrar gjorde med er, eller funderar ni också på skillnader som finns...?
5 som har tyckt till:
Ja, jag känner igen mig litegrann..fast inte helt! Jag gick själv till lekskolan (idag heter det sexårs), min mor följde med mig till skolan första dagen vid uppropet, och sen gick jag själv varje dag. Jag var ute och lekte varenda dag med kompisar och jag gick alltid hem själv...och så vidare. Men när min dotter var liten, upptäckte jag att man blev betraktad som en ytterst oansvarig mor om man lät sitt barn gå själv till sexårs eller till skolan i lågstadiet! Trots att vi hade en promenad på högst två minuter dit..
Konstigt! Men jag har nog inte varit nån jättehönsmamma..eller jag försökte att inte vara det! Hmmm ;)
ha ha ha underbara funderingar! Jag är en hönsmamma rakt ut i fingerspetsarna. Inte täker jag låta mina pojkar göra det jag gjorde...nej nej!
Jo då tuttarna gör rätt ont. men vad kan man vänta sig...huua att jag vågade! :-O
Mina barn kommer att få göra som de vill när de har paserat 30 år :-))
Men idag ser världen annorlunda ut och det KAN ju vara en bidragande faktor till att man är lite mer "hönsig" och oroande mamma/pappa. Det finns alltid nåt man kan släppa på, i ditt fall kanske med muggarna..hahahaaa.. Men jag förstår och håller med på att det är svårt å släppa taget..
Maria:
Jo, du har nog rätt. Men ibland tänker man att man kanske borde kunna släppa av sonen vid skolan, så kan han gå sista 50 meterna på skolgården. Men eftersom alla andra mammor och pappor går med in i "hallen" så kanske de uppfattar en som en förälder som släpper barnen "vind för våg".... :-P
Fast egentligen borde man väl inte tänka så?
Jaså, du tycker muggarna var en överdrift? Ha ha! (Jag håller med). Men det bara slinker ut liksom... :-D
Skicka en kommentar