Jag fick en kommentar angående min (vad som verkar vara) förkärlek till kryp. Svaret är: Nej, jag samlar inte på djur. ;-) (Det var dock ett tag sig jag såg spindlarna, vet inte om de begett sig ut nu när det blivit varmare?) Jag har däremot en extrem stark empati för djur, därför har jag svårt att döda dem... Fästingar, getingar och fiskmåsar är dock inte inräknade i "sympatiskalan"!
När jag kör till jobbet och ser påkörda ekorrar, igelkottar, illrar, harar (you name it) får jag alltid ont i magen! Jag har dessutom ett traumatiskt minne som har etsat sig fast i huvudet:
Jag jobbade i Göteborg för några år sen. Det var en härlig, solig vårmorgon och jag kör på en "skogsväg" i godan ro (en aning för fort, som vanligt). Plötsligt flyger det ut en fågel, mitt framför bilen, i exakt rätt (FEL!) höjd. Jag hade inte hunnit reagera, ens om jag hade försökt! Jag får en knut i magen och inte blir det bättre av att jag i backspegeln ser ett stort moln med svarta fjädrar... Stackars koltrast! Sen kommer tankarna: "Tänk om den hade ungar...?" :-O Usch, jag mår illa bara jag tänker på det.
Därför har jag ingen som helst förståelse för jägare heller.
Vem har hjärta att titta in i ett par vackra rådjursögon och skjuta? :-(
2 som har tyckt till:
Jag körde på en ekorre för många år sedan när jag övningskörde. Fy fasen, vilken ångest!!
Usch, ja, jag har till och med ångest varje gång det regnar och jag ska köra bil, för vägen myllrar av grodor... Förstår precis vad du menar!
Skicka en kommentar