Sambon får inte misstänka nåt...!

Vilken dag...?! :-O
Efter lunch var det fullständigt hysteriskt på jobbet. Det ringde hela tiden. Min sambo undrade om jag hade lagt av luren, när han väl kom fram. Lågkonjunktur? *Baahh* Dumheter!

Som den småtörstande komplimang-svamp jag är (*harkel*), så känns det lite varmt i hjärtat när arbetskamrater och kunder (fortfarande) nämner att det är roligt att jag är tillbaka. Att de kommer ihåg mig efter nästan ett år, måste ju innebära att jag har gjort någonting bra . (Jag menar då mest kunderna. Att arbetskamraterna ska komma ihåg mig, det förutsätter jag faktiskt!) Ha ha! ;-)

Nej, som jag sa igår. Nu ska jag snart slappa i soffan med en smakig chokladkaka!
Vi har en mycket givande relation, chokladkakan och jag! Ett givande och ett tagande kan man säga; "Han" får min (gamla) kropp och jag får njuta istället). Men vi umgås vanligtvis bara på lördagar. De andra dagarna måste jag umgås lite med min sambo, annars är risken att han börjar misstänka nåt... ;-)