20 min i en ishall och man inser sanningen...

Skridsko-åkande gick förvånansvärt bra (?!)
Precis när jag klev ut på isen, så dök scenen av bambi med benen åt alla fyra väderstrecken, upp i mitt huvud. Jag var nog inte helt olik heller... (Svårt att säga när man inte ser sig själv, men...) Ha ha!
4-åriga sonen åkte bättre än mig, pinsamt men sant!

Efter ett tag så blev jag lite modigare och det skulle nog just mod till, för att våga släppa sargen och faktiskt SKJUTA ifrån med fötterna för att få lite fart (och balans)!

Efter 20 min på isen så åkte jag som en... tja...en LITE van bambi på hal is. På samma tid, åkte sonen nästan som om han aldrig hade gjort något annat.
Dessutom susade det förbi 5-6 åringar i skrämmande fart och tvärnitade så isen yrde. Självförtroendet hos mig var just då "non-existing".
Det är bara att inse: Man börjar bli gammal. Och feg. Fan också...

MEN! Jag åker i alla fall (fortfarande) allt på Liseberg. Alltid något! Eller...? :-)