Om och om och om igen....

Varför vill barn alltid se samma film om och om igen? För att inte tala om godnattsagan, som man som förälder (tyvärr) kan rabbla även om man befinner sig i en nödsituation...!? Är det tryggheten eller vad är det frågan om?

Just nu är yngsta sonen inne i ett "Thomas Tåg"-race som pågått i 4 veckors tid. Försöker äldsta sonen byta till t.ex. "Byggare Bob" blir hans lillebror skogstokig! (Sambon säger att yngsta sonen har fått mitt temperament, men jag förstår inte alls vad han menar...) *visslar oskyldigt*

Äldsta sonen hade, även han, en sådan här period. För något halvår sen insåg vi, efter att ha hyrt Wall-E 14 gånger (minst!) att det var nog en god (om inte ekonomiskt brilliant) idé att KÖPA den! Sagt och gjort. Han har tittat på den kanske 2-3 gånger efter det...?! :-O