Om du och dina barn har varit extremt högljudda, blir du arg om grannen kommer och frågar hur det är, eller är det bra att de bryr sig?
Jag klickade snabbt på svarsalternativet: "Det är bra att de bryr sig". Men när jag tänkte efter, så lever jag nog inte riktigt som jag lär... *harkel* Minns när jag i affären tröttnade på äldsta sonens jävelskap och lämnade honom liggande på golvet, skrikandes. Jag gick och gömde mig bakom en hylla ett par meter bort, med hoppet om att han snart skulle upptäcka att mamma var borta och skärpa till sig. Innan detta hann hända, så kom ett äldre par som gick fram till sonen och frågade hur det var och om han hade tappat bort sina föräldrar?
Arg som ett bi, (vilket var en underdrift just då...!) klampade jag fram bakom hyllan och sa:
"- Jag är hans mamma och han mår alldeles utmärkt!" Slet åt mig sonen och gick därifrån. Såhär i efterhand måste jag säga att jag skäms en hel del åt mitt beteende. De försökte ju faktiskt bara hjälpa till. Och inte ens ett litet tack, fick de... :-P
3 som har tyckt till:
Äh, inte ska du skämmas.. :) Det beror ju på situationen, och jag förstår om du var förbannad :)
Man vill nog tycka att det är bra att de bryr sig. Samtidigt så vill man ju inte riskera att någon tycker att man är en dålig förälder och (alla föräldrars största mardröm) ringa soc på en. Finns ens tillstymmelsen till risk att man förlorar barnen går ju försvarsmekanismen på högvarv på en gång!
Man är inte tacksam när man är arg o adrenalinstinn!
Men visst är det ändå skönt OM nu grannen skulle fråga hur det är..
Skicka en kommentar