Zzzzzzzzzzz......

Jag vet inte exakt. Men gissningsvis så är nog 8 månader sen jag sov en hel natt... (Förfäras av tanken. Jag som älskar att sova)!
Till att börja med är sonen 7 mån och som de flesta vet går inte småbarnsåren i John Blunds tecken.

Men även dessförinnan sov jag dåligt. De sista månaderna av graviditeten var inga "halleluja moments" direkt.
Kunde inte sova på mage (uppenbart varför). Inte på sidan (foglossning). Inte på rygg (då hela magens tyngd gjorde att jag knappt fick någon luft).
Alternativ..? Tja. Inte många... Med andra ord resulterade det i nätter med ett fåtal timmar sömn.

Ok, jag erkänner. Det är lite bättre nu. Jag ska väl inte klaga egentligen. Sonen vaknar en gång per natt. Det kunde varit värre!
Men vad fan. Det kunde varit BÄTTRE också. *gäspar* (Han kunde vara som stora sonen och sova hela nätter i sin egen säng)!

Jag funderar på följande metoder:
1. Gummiklubba
2. Doppa nappen i Whiskey (Någon särskilt sort, tro?)
3. Lägga honom i ett annat rum och ignorera honom när han skriker.

Vilket skulle funka bäst, tror ni ?