Jag överlevde D-day...!

Det blev ingen dödsdom.

Inte ens något amputerande ovanför knäskålen.

Läkaren (dock ej någon "McSteamy"---->)

ryckte, klämde, vred och drog. Frågade om något gjorde ont.

Nej, det gjorde det ju inte just då (konstigt nog).

Han trodde jag hade vridit till knäet och fått en inflammation i det, så han skrev ut anti-inflammatoriska-tabletter som jag ska äta i 10 dagar + vila.

Sen fick jag även en tid hos sjukgymnasten den 30 Jan, för att dubbelkolla samt ev. få något "tränings-schema".

Men han sa att jag i alla fall kunde börja simma efter dessa 10 dagarna. Så det var tydligen inte simningens fel... ;-)

Det bästa jag kunde göra (som var stötfritt och raka rörelser) var cykling. Så jag får väl snällt ta fram och putsa upp min bortglömda, dammiga mountainbike. :-D