När jag var med sonen på simskolan igår var det skolklasser där. Fick se att deras gympalärare var
min gamla gympalärare. Och nu pratar vi
inte om vilken lärare som helst. Han var den bästa lärare jag hade genom hela skoltiden!! Synd bara att det var i ett ämne jag verkligen inte hade någon förkärlek till. (Eller kanske tur, beroende på hur man ser det...?)
De andra gymnastiklärarna man har haft har ju verkligen varit stereotypen; något äldre, överhurtiga tanter. (Tänt "kniiiiip-tanten" så är ni nära).
Över lag har jag svårt att dra mig till minnes lärare som verkligen gjorde avtryck. Jag kan, under 19 års skoltid, bara komma på ytterligare 2 stycken. (Rätt tragiskt egentligen!)
Min fysiklärare från högstadiet. Han var en ganska barsk och hård lärare, men otroligt rättvis och respektingivande! Det var förmodligen bara hans "pedagogik" som gjorde att jag skärpte mig nog att få en 5:a i ämnet (!) för fysik i sig var inte jättelockande.
Den andra var min företagsekonomilärare på gymnasiet. Betydligt snällare i sättet, men ändå respektingivande. Tyvärr slutade han efter 1,5 år och sista terminen fick vi stå ut med en smått virrig, nästan konstant svettluktande herre...

Varför är det så svårt att hitta/utbilda lärare som brinner för sitt yrke och som kan inspirera barnen? Om lärandet nu känns tråkigt efter 20 år
FÖRNYA SÄTTET ATT ARBETA istället för att dela ut stenciler som trycktes 1976...
Har ni haft någon favoritlärare (och varför)?