Hjärnan är en fyndig typ....

Sista året har jag tyckt att (nu) 2,5-årige sonen har sovit dåligt. Han har vaknat en eller ett par gånger nästan varje natt. Nu har jag haft sådan tur (skit-irriterad som jag är, om jag blir väckt på natten) haft en sambo som gått upp och "nattat om" honom.

Nu när mini-killen är här har "sömnproblem" fått en HELT annan dimension!!! Har jag tur blir jag "bara" väckt 3-4 gånger per natt för att amma och sen somnar han om. Har jag otur (som i natt) är han vaken i 2-3 timmar och skriker nästintill konstant, trots att jag desperat försöker få honom att somna om genom att amma varje 45:e minut...!

Hur kan man ha lyckats förtränga sånt här...?? :-O