Att i det här fallet konstatera att regelverket är helt sjukt, känns bara som att sparka in en öppen dörr...!
Man blir ju dessutom ännu mer mörkrädd när man läser såna här kommentarer (från DN.se):
"Sorg är ingen sjukdom. Sjukförsäkring är bara för sjuka. Börjar man sudda gränserna kommer snart folk vara hemma för att hamstern dött!
(....) Sörj hur länge du vill. Du har juh 5 veckors semester. Hur du använder dem är din egen privata angelägenhet. //Adde"
"Privata angelägenheter ska inte belasta samhället. Sorg är något privat, då får man ta ut semesterdagar eller i hennes fall bita i det sura äpplet hon har redan levt på samhället tillräckligt. Hitta inte på nya orsaker att få slippa göra rätt för sig! //Pelle"
Med risk för att sjunka jävligt lågt (både i ord och tanke); Jag hoppas människor med den här attityden själva råkar ut för något riktigt, jävla hemskt! Sen kan vi sitta här och skriva glåpord åt dem; att de inte har någon rätt att tycka synd om sig själva, utan de ska bara jobba på, för att sen gå hem och storgråta på kvällar och nätter! Förbannad är ju bara förnamnet just nu, känner jag!!!
4 som har tyckt till:
Men fyFAN!
Jag kan ju inte önska att Adde och Pelle får barn som går bort, för det vore ju synd om barnen.
Jag hoppas helt enkelt dom själva går bort.
Lite empati för sina medmänniskor kan man väl ändå ha. Undrar om de fortfarande tycker så där om de själva råkar ut för samma sak.
Såna som har så lite förståelse och empati har förmodligen inte själva drabbats av vare sig sjukdom eller sorg. Annars hade de vetat hur det fungerar. En dag lär de väl själva få uppleva det..då skulle det vara "kul" att se hur deras beska ord slår tillbaka mot dem själva.
Ps. Det behöver inte gälla ens barn, man kan behöva vara hemma och sörja även om det är ens gamla farmor som går bort. Jag lovar att de själva får uppleva sorg en dag, för nån anhörig har de väl..
Så även om man inte önskar någons bortgång, är det ofrånkomligt att det händer alla. Nästan alla i varje fall..
Skicka en kommentar