Hur jävla korkad får man bli?! Jag förstår att desperationen säkert kan bli enorm, i jakten på att ha rätt att träffa sitt barn/att få delad vårdnad. Men man får väl som förälder vara den ansvarsfulle och tänka längre än näsan räcker!
Min egen gräns går redan vid namnutlämnande och bilder. Jag känner att vill mina barn finnas med på nätet, så får det själva välja det när det blir större/vuxna. Det känns inte rätt att jag, som förälder, ska avgöra om de ska finnas med i cybervärlden redan från födseln...
8 som har tyckt till:
vad ska han göra då?
jag förstår honom fullt ut, det är inte lätt att slåss mot väderkvarnar
här är länken som det hela handlar om http://daddys.blogg.se/
Jag ska läsa bloggen mer ingående när jag har tid.
Men jag förstår ändå inte hur man kan fullständigt "fläka ut" sitt barn på nätet. Bloggvärlden är ett bra sätt att nå ut på, men det är ändå viktigt att sätta gränser. Och den gränsen (anser jag) går vid personlig integritet. Barnet inte valt att "visas upp"!
Nåja, som jag ser det så kanske det inte är så bra för barnet att riskera att pappa oskyldigt hamnar i fängelse för sexövergrepp, det är heller inget hon verkar ha valt - men det är väl bättre än att det råkar finnas en bild på nätet på barnet kanske :)
Du har helt rätt i att barn själva ska få ta beslut när de blir äldre/vuxna om de vill förekomma i dylika fall på internet.
Kloka ord!
Om man läst daddys.blogg.se samt upplevt liknande övergrepp på barn i sin närhet, så är det inte svårt att förstå, det ända vapen kvar är pennan.
Att ta upp detta som exempel på "hänga ut på internet" visar Moa´s agenda tydligare än frågeställningen.
Att redogöra för myndighetspersoners missbruk och oförmåga att se barnens rättigheter som det centrala.
En eloge till Daddy för det enorma arbeta att synliggöra samhällets oförmåga att se till det för oss alla självklara, Barnens rätt till båda sina föräldrar.
Jag var ju tvungen att gå in och läsa en snabbis på hans blogg för att se vad det hela handlade om. Jag blev fast i flera timmar. Förutom hans lidande och hela den biten, så var det 2 saker som slog mig.
1. Kvinnor kan vara mycket grymmare än män många gånger när de sätter den sidan till.
2. Vi pratar så fint om jämställdhet i Sverige och hur viktig den är. Men hela den myndigheten verkar vara allt annat än jämställd. Skandal!
Jag väljer att citera Daddy ur hans senaste inlägg:
"Men låt oss inrikta oss på Ranias bästa nu och inget annat. Trots allt som har hänt och allt djävelskap jag tvingats gå igenom så är försoning vad jag önskar mest. Att vi kan komma till försoning för vårt barns skull. Jag vill att det borde poängteras tydligt och högt från både vår domstol och vår socialtjänst att här i Sverige ser vi allvarligt på falska anklagelser. Här ser vi allvarligt på när en förälder bedrägligt försöker eliminera den andre av skäl som enbart kan vara psykiska, eftersom det ju inte finns några andra i vårt fall. Det behöver man ju inte vara speciellt bevandrad i psykologi för att förstå. Just sådana tecken som socialtjänsten skall ge särskild akt på. Att socialtjänsten åtminstone vore villiga att utreda den möjligheten så hade man gjort vår dotter en stor tjänst. Och på sikt även hennes mor. Om hon klarar att sluta vara rädd. Inte för mig men för att förlora Rania och hennes kärlek. Jag tror att det är där skon klämmer"
Läs hela inlägget och läs gärna hela bloggen av hans sanning från början. :
Tänk om.
Leroy
Leroy:
Jag har som sagt inte läst hela hans blogg och inte heller uttalat mig huruvida han har fel eller inte.
Däremot tycker jag att det är fel att lägga ut namn, bilder och personnr på sina barn oavsett situation!
Skicka en kommentar