Jag överlevde!

Då var första spinning-passet på en sisådär 7-8 år avklarat! Jodå, jag överlevde. Det var inte ens "knappt". Jag kanske fegade lite? Efter 10 min uppvärmning tänkte jag: "Det här kommer jag ALDRIG klara!"

Men sen kom jag liksom in i en andra andning. Plus att min härliga envishet kikade fram, den som många inte anser vara en positiv egenskap. Men ibland så... ;-)

Några konstateranden från gårdagen:
1. Jag har nog en hurtbulle någonstans djupt därinne. Way way back, innanför latmasken!
2. Att sitta bakom en f.d. arbetskamrat som har för låg byxlinning är ingen trevlig upplevelse. (Det kunde ju dock varit aningens värre; det kunde ju ha varit en NUVARANDE arbetskamrat!) *skrattar nervöst*

Efter spinningen, som "bara" var ett 45 min-pass, kunde jag inte motstå "mina älskade" styrketräningsmaskiner. Så det blev en halvtimme där också, för att riktigt pina mina stackars (redan chockade) muskler..!