Min träningsblogg - Rund är också en form!

onsdag 3 februari 2010

Ett litet "dilemma"...

Som person är jag väldigt känslosam och snappar ofta upp när andra inte mår bra, även om de inte säger nåt.

Däremot har jag (kanske pga av min blyghet och osäkerhet?) alltid haft svårt att prata om känslor. Därför blir det ett dilemma när jag känner mycket empati för någon, men inte kan hitta rätt ord.

Många upplever kanske mig som aningens "känslokall" pga det. Vilket känns ganska ledsamt... :-(

5 som har tyckt till:

Alexandra sa...

Vi som känner dig vet att du bryr dig!!! Vi visar det bara olika och jag är glad att du är du för jag gillar inget daltande när jag mår dåligt :D

oumberligating sa...

Inte är du "känslokall" inte, fick ju en verkligen fin kommentar ifrån dig! Tack! Ska nu försöka ta till mig tipsen också! (ler)
Ska nu som vanligt läsa ikapp på din alltid läsvärda och fina blogg!
Ser bilden på den magra flickan, har ännu inte läst, men jag anar vad det handlar om!
Jag röntgade knäna på en aneroxi tjej för 20 år sedan då jag gick på en röntgenutbildning, känslan hur mager hon var sitter fortfarande kvar i "fingrarna"!
Sorgligt!
Kram ifrån Peter!

oumberligating sa...

Angående det här med att få vara hemma med barnen!
Som du vet så blev min Fru svårt sjuk efter sin tredje förlossning för 16 år sedan, hormonprocessen fortsatte så nästan allt brosk löstes upp i bäcken och ländrygg och hon blev mycket sjuk och är ju ännu inte frisk!
Ja, det var/ är ett helvete, men jag kan faktiskt konsten att hitta positiva saker i olika former av elände! Det gav mig som Pappa möjlighet att vara hemma med alla min tre barn i över 2 år, fast min Fru var dålig så njöt vi att vi faktiskt kunde vara tillsammans hela familjen, en fin tid och barnen märkte inte att deras Mamma var dålig, visserligen låg hon i sängen mesta tiden, men där fanns det även plats för tre barn och mig! Jag förstår vad du menar, tiden räcker inte till helt enkelt!
Kram ifrån Peter!

Västergötskan sa...

Tack snälla ni!

Maria sa...

Jag har ju inte den "mesta" uppfattningen om dig då jag inte kännt dig sååå länge..(egentligen har vi följts åt i livet men på en annan nivå liksom)men känslokall är du inte,du sprudlar energi,glad,ser saker på ett ljust och positivt sätt med insikten om att allt löser sig.
Du är företagsam,envis(bra egenskap enligt mig)och omtänksam.
Alla kan ju inte visa känslor som en bölande mamma jämnt,eller på direkten bli glad,upprymd eller vad det nu kan vara.
Men det visar ju ABSOLUT inte att du är en kall människa.
Många säger att jag kör över folk och inte lyssnar,tvärtom !!
Jag har så mycket jag vill ha sagt så jag vet inte hur fort det ska komma ut.
Jag har ett stort hjärta och bryr mig ALLTID om andra,men det är i nte lätt å få en plats i mitt hjärta utan det får man "förtjäna", handlar om respekt. låter kanske kallt,men om du finns där för mig så finns jag där för dig å vice versa.
VAd jag menar är att känslor inte alltid behöver resultera i kramar,tårar,glädje skutt utan kan komma bakom lykta dörrar,när man är ensam osv.
Jag kovar att jag tycker om dig även om du bölar i min soffa till ett fint recpet..hihiii
Älskar dig för den du är. !!
Kram min vän !