Lugnet försvann så snart jag stigit på tåget. En digital mackapär stod och skrev ilsket: "Visa kortet!" Vadå visa kortet?? Jag stod länge och väl och kände mig som en idiot. (Eller ja, kanske mer som den blondin jag är under det färgade håret). Efter en stund kände jag att jag var tvungen att fråga den unga tjejen som stått och sett på hela spektaklet."- Den kan du inte dra där. Du ska göra det på den apparaten i mitten av vagnen", svarade hon och snällt och pekade. (Jag är säker på att hon tänkte andra tankar om mig EGENTLIGEN!) Tur att man kan glädja nån...
Väl i storstaden var det fika och julklappsshopping som gällde. Mycket trevligt, fast aningens stressat blev det när vi hade smått högljudda barn inne på ett café. Min ungdomsvän, som jag ALDRIG sett tappa befinningen, såg plötsligt stressad ut. Kunde inte låta bli att skratta åt honom. Min temperamentsfulla son har nog gjort att jag har aningens högre stresströskel. ;-)
1 som har tyckt till:
Då skulle du vart med när dottern och jag anlände till Gbg i somras..och vi klev på spårvagnen som skulle ta oss till vandrarhemmet där vi skulle bo. Förtvivlat försökte vi hitta vilket nr man sms:ade för att betala biljett med mobilen (vi har samma system i Linköping) men vi hittade inget. Då skulle vi betala i automaten istället. Vi lyckades inte klura ut det heller (senare visade det sig att man måste ha mynt). Det slutade med att vi tjuvåkte! Undra vad de andra på vagnen tänkte. "typiskt dumma turister?" :D
Skicka en kommentar