Efter att i många år haft en specifik ras, som skäller varje gång någon gick förbi, skaffade de sig ras nr 2. De var mäkta stolta över att dessa hundar inte skällde något.
Det gjorde de inte heller. De första 3 veckorna... Hur kan någon med lite hundkunskap tro att de gamla hundarna inte skulle påverka de nya..??
Igår träffade jag dem när jag var ute på promenad med mina två yrväder. Så fort de fick syn på oss började de skälla och dra i kopplet. Grannarna sa: "Nej! Fy! Tyst!" i en ton som bara intensifierade skällandet...
Mina två satt fint vid sidan av vägen. Djävulshunden kröp ihop en aning och morrade, men inget mer.
Tanten i familjen säger plötsligt det klokaste jag har hört henne säga någonsin:
"- Vi skulle nog behöva hjälpa av Ceasar".
Nähä? You think...?! Jag svarade inget, utan bara log. Tystnad = medhåll, inte sant? :-)
3 som har tyckt till:
så sant... men det finns ju en svensk... skicka Hundcoachen på dom ;)
Vilka vackra glorior dom små söta änglarna fått :D
Alex:
Ja, det är klart! Våra hundar gör ju aldrig nåt...
*harkel*
Skicka en kommentar