Jag kan både förstå och inte förstå
aftonbladets "fattigdomsblogg"/artiklar.
Jag kan hålla med om att det är smått tragiskt att barn inte kan ha en hobby bara för att den kostar pengar (vilket de flesta gör idag, mer eller mindre).

Men är man verkligen
fattig för att man inte har råd att betala fotboll/hockey eller ridning till sitt barn?
Är det nödvändigt som förälder att köpa mobiler, datorer, leksaker osv till barnen, trots att de vet att de EGENTLIGEN inte har råd...? Men gör det bara för att alla deras kompisar har, vilket (antar jag) ger dålig samvete...?
Att man "måste" åka på semester, oavsett om det är utomlands eller i Sverige. Man vet att en stuga eller inträde på Liseberg/Gröna Lund kostar x antal tusen. Jovisst, barnen borde ha rätt att ha roligt. Men måste man lägga så mycket
pengar för att ha roligt?

När jag var liten åkte vi inte på EN ENDA resa! Jag minns däremot alla härliga sommardagar hemma med kompisarna, som bestod av bad, lekar i skogen och fotboll på planen vid skolan. (Allt helt gratis!)
Jag minns att vi en gång åkte till farfars stuga och någon enstaka år till Liseberg, men jag kan ärligt säga att jag inte kände mig fattig
en enda gång! Vad är skillnaden på då och nu? Varför måste alla resa kors och tvärs och skaffa prylar...??