Då var den här…

Träningsvärken! Trodde igår att jag skulle komma undan ganska lindrigt, men tji fick jag… :-P
Igår kväll när jag skulle lägga mig ner i soffan, så gjorde jag som jag alltid gör. Sätter mig först för att sen sänka överkroppen ner mot den sköna kudden. Skillnaden var att den här gången infann sig inte den sköna känslan. Magmusklerna (de små/få som vanligtvis finns och lyckas med just den enkla uppgiften) var helt mörbultade efter veckans tortyr och hämnades genom att hugga till av smärta…! Aj aj! ("Varför tränar jag", hann fara genom huvudet).

Tydligen är minnet bra men kort. Igår var jag inne och bokade ett sk. MRL-pass (Mage, Rumpa, Lår) på söndag. Så lagom till att denna träningsvärken (förhoppningsvis) har släppt, dvs någon gång i morgon kväll, så kommer jag pressa mig och min kropp på ett 60-min pass, fokuserat på (delvis) samma muskler. Fan, vad min mage kommer älska mig! :-D

Ångest... =(

Snart är första heltidsveckan över. Jag måste säga att även om jag vet att barnen har det bra hemma med sambon, så är det ångestframkallande, när man upptäcker att man på sin höjd hinner med 5 min prat och gos på morgonen och kanske 1-2 timmar på kvällen (innan barnen lägger sig...) :-(

Jag jobbade ju heltid direkt när äldsta sonen började dagis, men jag kommer inte ihåg att det kändes så här då...? Känns i alla fall skönt att jag ska vara ledig varje onsdag fr.o.m. september. En hel extra dag i veckan med barnen! :-)

Höjden av nervositet?

Ren och skär idioti!

Hur kan man tycka att Anna Wahlgrens metoder är vettiga? :-P
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5246773.ab

Om mina barn vaknar och skriker på natten, inte sjutton vägrar jag ta upp dem ur sängen!

Ja, det blev något av en pärs...

Igår när core-passet hade pågått i 5 min så var mina magmuskler sådär "härligt" utbrända. (Och ja, det BRÄNDE verkligen i dem!) Då säger plötsligt instruktören:

"- Då var uppvärmningen slut. Nu fortsätter vi med..."

Resten av hennes ord försvann i ett töcken. Det enda jag tänkte var: "Var detta Uppvärmningen???"

Jag vred huvudet och tittade ynkligt på M (som jag tränar med). Hon bara skrattade när hon såg min förvirrade blick. Jag förstod inte alls var det var hon fann så roligt?

Någonstans i mitten på passet så kändes det som att jag skulle dö! Sen blev det lite bättre på slutet. Kom nog in i en andra andning eller nåt?

Det avslutades även med lite styrketräning. Jag och hantlar är inte bästa vänner! M behöver nog visa mig mååånga gånger innan jag kommer ihåg exakt hur det är jag ska göra de olika övningarna. (Maskinerna är ju lättare att "förstå").

Dagens höjdpunkt var vårt smått urballade samtal i omklädningsrummet om att M skulle ha polkadott-trosor och brösten upplagda på en bänk för att kunna ta på sig sin BH. (Det sistnämnda var min egen personliga förvridning av vad hon egentligen hade sagt, varpå hon tyckte att jag skulle gå till VC och rensa öronen.

Efter hennes smått sarkastiska blickar och kommentarer, hämnas jag härmed med en bild på hur det kunde sett ut... (Sorry, M. Men känner jag dig rätt, tar du inte illa upp?) ;-)

OBS! Ignorera mina hemska målarkunskaper.

Då var det dags!

Idag händer det!

Jag ska teckna medlemsskap på gymmet! JAG? Jodå, det är fan-i-mej dags att göra ett seriöst försök att bli av med lite av fläsket. Häromdagen tänkte jag:
"Ju äldre man blir, desto långsammare blir ämnesomsättningen". Det är ju bara att konstatera att det stämmer. Man ser ju inte ut i kroppen, som man gjorde för 10 års sen. (Kan det ha att göra med att jag red minst 2 dagar/vecka och cyklade ca 8 km per dag, fram och tillbaka till gymnasiet? Nääää...) ;-)

Hur som helst. Säg att man skulle gå upp 1 kg om året. När jag då når 40 år, skulle det innebära att jag väger 85 kg?! :-O Hemska tanke!! Nej, något måste göras! Jag kommer aldrig att bli pinnsmal och det VILL jag inte heller bli! Det jag är mest nöjd med på hela kroppen är min Jennifer-Lopez-rumpa. (Ok. Kanske inte helt lik, men något åt det hållet i alla fall). *skratt*

Igår när jag handlade träningsbyxor, så tog jag av vana med mig strl 40 in i det fantastiskt trevliga omklädningsrummet. Alltid lika roligt att se sig själv i lysrörsbelysning...
Byxorna var för STORA?? Va? Blir man en storlek mindre, bara genom att köpa träningskläder? Eller har sportkedjorna dragit av en storlek på plaggen, för att man ska bli mer motiverad? Hm... Skumt var det i alla fall...