När jag var gravid tappade jag, liksom många andra, inget hår alls i princip. Efter förlossningen hade man kunnat tro att jag satsade hårt på att spela rollen som "Skalle-Per" i en ny version av Ronja Rövardotter-filmen! (Så var dock inte fallet!)
Men håret slutade liksom aldrig att falla av. Jag kunde dra stora tussar. För att inte tala om hur rensbrunnen i duschen såg ut...
Nu har det avtagit (lite grann). Och jag tror min skalle äntligen (!) har förstått att den måste kompensera, för nu har jag fått MASSOR med ulle-gulliga, fjuniga, korta hårstrån överallt. Snyggt? Not so much...!
Det är bara att inse; det är jag och 7 månader gamla sonen som har samma hårkvalitet just nu...
3 som har tyckt till:
Jag dras fortfarande med det där efter två år. Mina är längre dock...
Haha
Jag tappade också massor... det var hemskt. Trodde att jag skulle bli skallig vissa ggr.
Men jag har riktigt tjockt hår så det märktes inte så.
Trevlig helG!
Haha......hjälper väl föga att jag oxå kan erkänna att jag har samma fjun i pannan!!
Men å andra sidan, så är jag glad att jag åtminstonde har hår i pannan ;D
Trevlig lördags kväll önskar jag er!!
Skicka en kommentar