Jag börjar fundera på om jag är mer hönsmamma än jag vill erkänna?
Äldsta sonen har ju som sagt börjat första klass. Jag har av gammal vana (!) följt honom ända fram till sin korridor med bröderna "knoll och tott" mer eller mindre under armen. Lite slitsamt? Ja, men jag har inte liksom inte funderat mer på det. Förrän mellansonens ena lärare (som jag träffade på skolgården) frågade om jag alltid följde honom till hans korridor/plats? Eh...ja...(?)
När jag i veckan stod och väntade på honom vid hämtning så studsar en av tjejerna i hans klass förbi. (Ja, studsade! Som om hon hade ätit sockerpiller) och sa stolt:
"- Jag ska gå hem själv! Idag också!"
Gå själv? Ända hem...?! tänkte jag och funderade vad det är jag sysslar med egentligen? Efter att ha lagt fram det hela som en liten stilla undran till hans nya lärare så kom vi överens om att det är helt ok (läs bra) om jag lämnar honom och han får gå in själv.
Jaha. Ok då... *kackel kackel*
Ha ha!
It´s time...
12 som har tyckt till:
Jag brukar alltid följa sonen till skolan och hela vägen in - tycker både jag och sonen funkar fint än så länge. Sen har han velat gå hem själv ibland och då får han det. Tycker det känns bra att få träffa lärarna mer än bara när det är föräldramöte!
Jo, jag kommer ju gå dit när han ska hämtas, så den kontakten har jag ju kvar ändå. :-)
Jag följer alltid med wilma in, säger hej till fröken. Möter många föräldrar som gör samma sak...än så länge vill wilma det ockås, hon vill ha en go hejdå kram varje morgon :-) ja njuter så länge hon vill :-)
Hihi, så gör jag också. Följer henne in så hon hänger sin väska och följer henne ut på skolgården där hon hittar någon klasskompis (jag lyckas alltid vara så jäkla tidig eftersom jag har svårt för att komma sent ;-)). Nu när jag själv ska börja skolan och vi får det lite stressigare på morognen så har vi kommit överrens att hon ska prova gå in själv. Men jag kommer troligtvis sitta där häckandes bakom ratten tills hon kommit innanför dörren. Den där navelsträngen är bra seg ;-) / Nettan
Nu bor vi ju 20 meter från skolan så mina flickor går själv. Annars hade jag fått klä lillebror och släpa med honom... och han sover oftast till 8.15.
Men var en hönsmamma du! Det är en gång i livet man har småbarn.
Kram
Navelsträngen kan ibland bli vääääldigt lång ;)
Men sunda förnuftet får ju ibland ryka in och sätta stopp =P
Men på samma gång, så är det NU man får lov att följa med.......här finns det ju tonåringar och dom får man knappt tilltala utan att dom skäms för en ;)
Kram och trevlig kväll på dig!
Jo, ni har kanske rätt. Man är ju bara småbarnsförälder en viss tid. Snart kommer jag förmodligen inte få den där kramen när jag lämnar honom i skolan.
Men man har kanske större chans att få den vid bilen än vid klassrummet, framför klasskamraterna? :-D
Vi bor typ två meter från skolan så min loppa har gått själv sen nollan. Jag har gått med någon gång i veckan för att hämta hem allt hon släpat dit men i övrigt har det varit bra att kunna säga hejdå hemma :-)
Min dotter gick själv ibland, särskilt hem. Men hon blev nästan alltid fördröjd på vägen, distraherad av än det ena och än det andra...:) Det tar högst fem minuter att komma till skolan från oss, men hon kunde ta en timme på sig :P Fast alla barn är ju olika - kan ungen ta ansvaret själv att få med sig allt hem de ska ha, och går hem ordentligt utan att leka på vägen eller så...då tycker jag det är helt ok :)
Tänkte på dig igår när jag lämnade av Wilma, så ja följde henne över vägen och sen så fick hon springa in själv :-) Hon var så stolt så när ja hämtade henne ville hon göra så varje dag :-)
kram & trevlig helg!
Katta;
Vad roligt! De blir så glada över sånt som vi inte reflekterar över. :-)
Klart man vill hjälpa dem att känna sig stolta.
Skicka en kommentar