Någon måste informera vår finansminister om vad som gäller!

Aktiechefen på Handelsbanken, Per Elcar, har skickat ut ett mejl till alla i personalen om att inte klä sig i sneakers på arbetstid.
Jag kan delvis förstå att vissa yrken kommer med en viss klädkod. Men har man, ärligt talat, mer förtroende för en banktjänsteman bara för att han/hon har på sig skinnskor? Kompetensen ligger väl inte i skorna?
Inte för att man ska klä sig som en slusk, eller som en turist på hawaii med blommig skjorta och flip-flops, men så länge man är hel och ren spelar väl ett par sneakers mindre roll?

Tur att detta utskick bara gick till handelsbankens anställda och gällde endast sneakers. Hur skulle annars Anders Borg ha kommit undan med sin hästsvans och ring i örat?
Med dem i åtanke kan han ju i så fall inte ha någon ekonomisk kompetens, what so ever...

När man behöver komma ut...

När man varit mammaledig (förlåt, föräldraledig) i 9 månader kan man känna att man behöver komma ut lite. När då sådana här inbjudningar dyker upp i brevlådan känns det som högsta vinsten!

PS. Min arbetsgivare och mina kollegor ligger just nu på myyycket plus! :-)

När ska man lära sig?

Mina begonier hade helt klart gjort sitt! Som jag har sagt innan, jag och blommande blommor är inte en särskilt bra kombination. 
Förutom när det gäller just orkidéer. Konstigt det där. Men det är väl för att de tycker om att bli bortglömda och misskötta?

Idag slängdes i alla fall begonierna som sagt. De var ingen vacker syn.... De gav egentligen upp för över en månad sen, men jag har inte fått tummen ur.

Nu gör vi ett nytt försök. Med två stycken Cyklamen. Konstigt det där. Det spelar ingen roll hur många gånger man "slår huvudet i kaklet". Man fortsätter försöka...

Sköldbagge - Skalpadda? (Snillen spekulerar. Igen.)

Mellansonen: "- Igår... då...! Då såg jag en sköldpadda på gräsmattan!"
Jag: "- Va? En sköldpadda?"
Mellansonen: "- Mmmm."
Jag: "- Är du säker på att det var en sköldpadda?"
Mellansonen: "- Mmmm!"
Äldsta sonen: "- Men ååååh, det var ingen sköldpadda vi såg. Det var en SKALBAGGE!!"
Mellansonen (*skitarg*): "- Nähääää, det var visst en sköldpadda! En liten, liten sköldpadda!"

Slumpen eller ödet?

Idag är det årsdagen. Exakt 10 år sen terrorattentatet i USA. Det känns nästan som igår. Jag minns exakt vart jag satt när jag såg nyheten. Minns ni vart ni befann er?
Konstigt det där, hur hjärnan kopplar ihop en händelse med en plats, när man inte gör något aktivt för att komma ihåg det.

Jag blir oerhört berör av de historier människor delar med sig. Om personliga upplevelser från överlevande. Jag som inte ens var i närheten får svindlande tankar när man hör om personer som skulle ha arbetat som var sena eller lediga JUST DEN DAGEN! Det måste kännas väldigt konstigt för de personerna?! Att de känner sig "utvalda" är nog fel ord, men.... 


Likaså den 20-åring som överlevde den senaste flygkraschen i Ryssland. Hela det ryska laget dog, förutom den här killen som skulle spela en juniormatch och ta ett senare flyg och möta upp de andra. 
Man känner sig verkligen liten på jorden när man tänker efter hur allt beror på slumpen. Eller ödet. Eller vad det nu är som gör att vissa överlever och andra inte...?

En dag i motorns tecken.

Äldsta sonen överraskades med en tur till "öppet hus" på den lokala motocross-banan. I samarbete med en annat företag hade de anordnat så barn mellan 6 och 11 år fick testa att åka fyrhjuling och minicross. Tror ni han var nöjd med dagen?

Ha ha! Det gick nästan inte att slita honom därifrån! Cross-turen slutade (eller ja, egentligen började med) en smått skenande cykel och en rejäl vurpa, men fyrhjulingarna bemästrade han. Både 50 och 90 kubikaren! Hela hans dag var gjord! 
(Själv satt jag lite med hjärtat i halsgropen mest hela tiden...) ;-)