På
alltombarn kan man läsa om en mamma som blev nekad sjukpenning under graviditeten, för FK ansåg inte att arbetsförmågan var "tillräckligt nedsatt".
Jag måste erkänna att jag är kluven när det gäller såna här frågor:
1. Nej, det är helt korrekt. Graviditet
är ingen sjukdom.
2. Men samtidigt är det ju inte graviditetens vara eller icke vara, som ska bedömmas, utan
vilka sjuksymptom personen i fråga har.
I det aktuella fallet så var mamman extremt trött och hade lågt blodtryck. Där kan jag ändå känna; Ok? Vem är
inte trött under graviditeten? Det var mer regel än undantag att jag la mig i soffan direkt när jag kom hem från jobbet och sen sov från kl 19-20 fram till 06 på morgonen. På helgerna låg sömnen på stadiga 14 timmar/natt...!
Lågt blodtryck? Nu står det inte exakt vilket värde hon hade, men personligen hade jag 110/60 och klarade mig alldeles utmärkt. Jag har jobbat fram till V.38 båda graviditeterna.
Foglossningen fanns där, framför allt vid 2:a graviditeten, jag mådde dessutom illa VARJE morgon fram till BF. Dvs jag spydde
alltid innan jag gick till jobbet!
Jag säger inte att det inte är individuellt hur mycket man klarar, men efter att ha läst mååånga familjelivs-trådar genom åren så har jag (tyvärr) insett att gravida kvinnor många gånger är klena. De är mesiga. De tycker att de har mest ont/mår mest dåligt i hela världen. Jag garanterar;
så är inte fallet!
De vill sjukskrivas för att det har lite ont/är trötta/mår illa. "Hm. Om jag känner efter så är det nog lite tungt att jobba nu, när jag är i 33:e veckan"...
Även om det naturligtvis finns fall där sjukskrivning är helt legitimt, så måste jag ändå säga: Kvinnor borde vara lite "tuffare" i vissa lägen.