"
Du är inte ensam" lyder rubriken i SvD vad gäller allt vabbande som spridit sig de sista veckorna, runtom i Sverige. Som att det hjälper att höra det
egentligen... Sonen har feber som går upp och ner, han kräktes (och man bara hoppas att det beror på allt slem han har i halsen!) och nu igår kväll började hostandet. *suckar*
Samtidigt är det
apmycket på jobbet just nu, både på mitt och på sambons. Man känner sig lite som den omtalade stereotypen som vabbar och skiter i jobbet. Så är inte fallet, men det känns ändå lite smått ångestframkallande att säga att man måste vara hemma. Familjen går ju trots allt först!
Just nu har han fått i sig välling och tuggar i sig lite ostbågar. Kass mamma? Nej då, (väldigt) tidigt fredagsmys. ;-)