För er som känner mig kommer detta nog inte som en överraskning. Jag har alltid varit aningens klantig. Var det någon som tappade brickor/glas i matsalen så var det jag. Är det någon som lyckas säga: "Sluta slingra dig in i mig" på första julmiddagen hos svärföräldrarna, ja då är det självklart jag...!
Om det beror på att jag alltid varit ganska blyg och därför blir fumlig eller om det bara är "ändå", det vet jag inte? Men man kanske ska se det som en gåva; att jag kan lätta upp stämningen? :-D


