När jag nattade äldsta sonen igår läste vi som vanligt saga och sen låg vi och småpratade lite. Bl.a. att vi måste till biblioteket och lämna tillbaka/låna om böckerna idag. Inget mer med det. Jag sa "go´natt" och gick ner.
Efter en liten stund hör jag ljudet av små fötter och sen någon som gråter. Det är äldsta sonen och jag frågar varför han är ledsen?
"- Jag vet inte....." snyftar han.
"- Är det säkert att det inte är något särskilt som gör att du är ledsen? Du kan berätta det i så fall" svarade jag.
"- Nej, jag vet inte...." säger han igen.
Jag tröstade honom och sjöng lite sånger, då skrattar han ALLTID. Tycker nog att jag sjunger falskt eller nåt? Hur som helst så funkar det. :-)
Efter ytterligare en liten stund hör jag honom säga med ledsen ton:
"- Mamma. Jag tror jag vet varför jag var ledsen förut? Jag tror jag har glömt koden till mitt lånekort..."
Min lilla vännen...! :-)
Tänk om man inte hade värre problem här i världen. ;-)
Vad hände?
2 år sedan
16 som har tyckt till:
Så gulligt! Men egentligen så är det väl typ såna idiotiska små saker som går och gnager på en hela tiden? Vi tycker förstås att det handlar om lite "viktigare" saker hos oss vuxna. Men när man verkligen tänker efter så är det skitsaker i det långa loppet!
Ja jösses... och så säger vi vuxna att barn inte har några problem... Det är fräckt... Kram
Naw... sötisen! Ja, det var tider det, då när det största problemet var vad man skulle önska sig i julklapp, typ... tänk om man kunde ha det så en dag eller två igen... =) man hade nog tröttnat!
kram!
Gulle han... var det inget värre. Vilken tur :)
Åh lille raringen! Ibland blir små saker stora bekymmer.
Hahaha aaaw! :-)
Men lille plutten då. Ja, tänk om ens problem var i ungefär den dimensionen vad fint det skulle vara :) (fast för ett barn är förstås det lilla problemet ett stort stort problem så det blir ju inte bättre hur man än vrider på det).
Kram.
Ååå lille sötingen.
Små barn små problem - stora barn, stora problem.
Återkommer om det stämmer om X antal år haha
KRAM!
K
Instämmer med Kaatzi till 100%. Jag vet. Jag är där. Mamma till 22-åring som i vissa lägen blir 5 igen :)
Det är ju ett stort problem när man är liten! Stackaren!
Men oh liten.. Små barn - små problem, Stor "barn" - större problem.
Nä men lilla hjärtat... :-)
Naaw, sötaste
Nej! Jag har också glömt min kod... ;-)
Vad härligt. :-)
Kramiz
Men gulle!!!
Minns när jag läste en saga för mina två pojkar när de var små, och yngsta sonen frågar storebror -" ser du också tecknat i huvudet"?
Hm, undrar om de fick se för mycket tecknat på TV...Bumbibjörnarna och Disnedags!!!!??? Hihi!
Dessa underbara små människor!
Lille vän! Det går ju att lösa:)
Kram på er♥
Skicka en kommentar