Jag var i stallet (som "vanligt) och red, pysslade och grejade med min söta skrutt.
Snöflingorna föll tätt, men jag brydde mig föga. Jag var ju där jag ville vara. Några timmar senare när pappa kom och hämtade mig låg det redan ett par dm på marken och han hade sommardäck på bilen... *Jippi yeay* Det blev en ganska spännande bilfärd hem, de där annars så "korta" 15 kilometerna..!
När vi vaknade dagen efter kunde vi inte öppna ytterdörren (!) utan fick gå ut genom verandadörren på baksidan och SKOTTA oss runt till framsidan! Det var snö upp till huvudhöjd. Rätt mäktigt faktiskt!
7 som har tyckt till:
Ojdå.. nja inte kommer jag ihåg 16 år tillbaka ;) Men mycket snö var det ser jag!
Nej, jag brukar inte heller minnas så långt tillbaka. Men när det är något särskilt som händer, brukar jag komma ihåg. :-)
Cooolt! Kommer inte heller ihåg. Men vi skottade alldeles säkert också... :-)
OJ så mycket snö :) hihi
Svar:Klänningen är tyvärr från förra året :/
Kram!
Oh ja..den stora snöstormen ja. Vem minns inte den...;) Jag hade missat väderleksrapporten så jag hade ingen aning om att snöstorm väntades. Fredagmorgonen grydde och jag fick en chock när jag tittade ut. Kunde inte ens gå ut på balkongen för jag hade en hög snödriva för dörren, så långt hade snön blåst in! Insåg snabbt att jag nog inte skulle kunna gå ut med barnvagnen och gå till dagmamman (min dotter var då knappt två år gammal). Så jag ringde och dagmamman sa att nej, det kommer ju ingen idag för alla har ringt och sagt att de inte kan ta sig ut. Folk kunde inte heller ta sig till jobbet. Det var coolt och mysigt - iaf när man kunde sitta tryggt i sin lägenhet där vi hade värme. Mindre kul för dem som satt i små hus på landet och hade strömavbrott i veckor efteråt ;) Iallafall, jag följde ju extranyheterna hela dagen och kvällen och jag var ju glad att jag inte satt fast i en bil nånstans i en snödriva. Hemifrån var det som sagt spännande och mysigt och jag gick och ringde på hos grannen nedanför mig och bjöd upp henne och den nyfödda sonen på fika. Jag bjöd på bullar och kaffe och det var där vår vänskap började på riktigt och vi är bästisar än idag...:) Dan efter gick jag ut med dottern när solen sken och vi förundrades över de höga snödrivorna. Tänk att det gått 16 år redan! Och nu fyller dottern snart 18 :-0 Och inte ett snökorn i sikte än!
Oj oj oj va mycket snö! Häftigt! Nepp jag kommer inte heller ihåg vad jag gjorde...;-)
Kram K
Jag befann mig på Brogården hos min go'a vän den kvällen när det började Snöa och yra! ;))
Skicka en kommentar