En amerikansk författare hävdar att 95 % favoriserar ett av sina barn och de resterande 5 % ljuger.
Ok, hon kan ha en poäng. Man kan säkert omedvetet favorisera något av barnen (men däremot inte alltid SAMMA barn), men det grundas ju inte i att man älskar ett av barnen mer.
Ok, hon kan ha en poäng. Man kan säkert omedvetet favorisera något av barnen (men däremot inte alltid SAMMA barn), men det grundas ju inte i att man älskar ett av barnen mer.
Favorisera och älska är inte samma sak. Bara för att ett av barnen får göra en specifik sak, betyder det ju inte att alla ens barn måste göra just den saken. Det handlar ju om att varje barn ska känna sig uppskattad. Att kunna göra/få saker utan att alla syskonen gör/får samma sak. Är det att favorisera?
Det finns föräldrar som anser att får ett barn ett plagg för 200 kr måste det andra också få det.
Bullshit! Det handlar ju om att se till varje barns enskilda behov. Bara för att min 7-åring tycker om att få kläder, betyder det inte att 3-åringen är i behov av samma sak. (Och bryr sig inte ett dugg om han får eller inte skulle få leksaker för samma summa).
Likaså kan man, utan att känna skam (tycker JAG!) ta med ett barn på utflykt eller något annat utan att syskonen behöver vara med. En annan gång handlar det om att bekräfta ett annat behov för det andra syskonet!
Livet består inte av millimeter-rättvisa. Det handlar om kärlek och kärleken ser helt klart olika ut till alla mina barn. Däremot är den inte på något sätt STÖRRE till någon utav dem!
"Favorisera-r/de" ni något av era barn?
17 som har tyckt till:
Många kloka funderingar där! Det tål att tänkas på. För egen del finns inget att favorisera då jag bara har ett barn :-)
Visst är det så att barnen har olika behov, det kan ju bero på många saker; åldern tex. En femåring kan ju inte få samma summa i veckopeng som en tioåring tex. Kan även vara hälsotillstånd och andra saker som avgör. Men det gäller ju förstås alltid att förklara för barnen så att de fattar varför storebror får mer i veckopeng eller varför lillasyster får stövlar men inte storebror (han får sen när han vuxit ur sina tex).
Äsch, jag säger väl samma saker nu som du fast du sa det bättre. Jag är lite trött i huvudet :)) Och jag har försummat bloggandet idag pga min valp. Just nu sover hon en stund dock så man får passa på, hehe :))
Klokt.
Har själv vuxit upp med milimeterrättvisa som många gånger stjälpte mer än det hjälpte.
Min mamma har alltid favoriserat mig. Men det är för att jag alltid har varit mer ansvarsfull och mer självständig än mina småsyskon. Därför har jag också fått mer fördelar av det. Sen är jag första barnet och dessutom flicka, vilket gör att vi alltid haft en väldigt nära kontakt.
Det var bra skrivet!!=)Ska komma ihåg de när lillfjärt får syskon..
Jag håller med dig! Jag har inga egna barn, men när jag tänker på hur jag och mina två systrar blev behandlade så tycker jag att du har rätt! Om tex någon behövde nya skor så köpte mamma det, men vi andra fick oftast något "ersättande", kanske inte precis samtidigt, men tex lite pengar istället. Så det var kanske inte alltid jätterättvist, men jag tyckte att det kändes ganska rättvist! :)
Ibland undrar jag om inte föräldrars ansträngningar att vara 100% rättvisa till minsta mm är ett tecken på att de faktiskt favoriserar en men får dåligt samvete över det och inte vill..liksom? Bara en tanke..
Håller fullständigt med dig. Rackarns vad den där artikeln irriterade mig idag. Har t om pratat med min man om den. Jag känner nämligen att jag älskar mina barn PRECIS lika mycket! MEN, det betyder inte att de alltid får samma uppmärksamhet, närhet, pengar, kläder... Det är behovet i stunden som avgör.
Ibland känner jag att jag ändå lyckats vara ganska "rättvis". Redan när mina ungar var riktigt små tillät de varandra att sitta i mitt knä utan att bli svartsjuka på varandra. Jag tolkade och tolkar det fortfarande som att de var helt trygga i min kärlek och i sina tillgodosedda behov.
Men en forskare har väl alltid rätt, eller? STÖN.
Sv: Visst är det så men ibland måste man få va lite gammal med :P
Håller med: lite drastiskt brukar jag säga "om det skall vara samma för alla får man ge alla stryk när en gjort något dumt (här skriker folk att man inte får slå!) då"?
:)
Du du satte ord på det jag tänkte.
Tycker som du fullt ut!
Vilket underbart inlägg! Klart man favoriserar, om man nu kan kallar det så, när man uppmärksammar ett barn lite extra på olika sätt. Men som du säger så gör man ju det med alla barnen i omgångar. Milimeterrättvisa känns fel, i livet är det ju faktiskt inte så. Men jag älskar dem alla fyra gränslöst mycket för dem de är och deras egna unika personligheter.
Tittar in hit mitt i natten! tack för kommentar i min blogg :)
Äsch trams! Det är precis som du skriver!
Och en god mor förstår detta:)
Kram!
Bra skrivet av dig!
Ibland kan det bli lite knepigt bara.. Hos oss har vi ett litet dilemma, jag kommer mycket bättre överens med den ena dottern. Den andra och jag bråkar ofta och hon känner sig orättvist behandlad för att hon får mer "skäll/tillsägelser". Men jag älskar båda lika mycket, skulle självklart inte kunna välja en!
Men det är ett viktigt ämne, och rättvist blir det aldrig eftersom alla har olika behov. Men alla ska få sina behov tillgodosedda!
Ha en skön helg!
Anneli: Det har jag aldrig tänkt på men jag är verkligen beredd att hålla med.
Jag har alltid blivit favoriserad över min syster. Inte så att jag fick mer materiella ting när vi växte upp då vi hade det svårt ekonomiskt, men jag fick mer uppmärksamhet, komplimanger, visat intresse och kärlek. Däremot vid julafton och födelsedagar har jag och min syster alltid fått presenter för exakt samma summa. Inför jul tex sitter min mamma fortfarande och räknar med miniräknare för att det ska vara jämt till den sista kronan.
Jag är ensam flicka i barnaskaran med både äldre och yngre bröder. När vi var yngre och bodde hemma allesammans var det inte alltid rättvist ekonomiskt, i alla fall inte vid ett och samma tillfälle. Mina bröder höll på med ishockey allihop och det kostar ju en del. Så på vintersäsongen fick de ju såklart "mer än mig" (vill egentligen inte uttrycka mig så). Men eftersom jag höll på med både friidrott och fotboll fick jag mer under andra halvåret! Inte bara ekonomiskt då, detta handlar ju om tid med all skjuts till träningar osv.. Min poäng är att jag tror att i en kärleksfull familj jämnar det ut sig! Man ska inte stirra sig blind på ett tillfälle eller en viss summa. Kärlek, omtanke och tid med mamma och pappa har vi fått allihop i olika mängder vid olika tillfällen, vart barn efter sitt behov.
Vad hemskt egentligen, men säkert sant. Jag var aldrig favoriserad, speciellt inte av min mamma. Nog älskad minst faktiskt oxå om jag ska vars krass. Tror att jag var för jobbig och påminner för mycket om gammalt groll.
Hoppas att mina eventuella barn inte kommer märka av favorisering.
Skicka en kommentar