Kommunikation när den är som bäst!

Müslin var slut igår och jag kan inte leva utan min müsli! Sambon har dessutom ätit av den sista dagarna, så "självklart" såg jag det som hans uppgift att köpa nytt! Igår kväll skulle han in och köpa skarvkontakt till ett par fönsterlampor vi har införskaffat. Jag kastade mig ut genom dörren i sista sekund och ropade:
"- Köper du müsli då?!" Han svarade något mumlandes om att han inte skulle till en "sån" affär.

Nähä...tänkte jag. Idag var jag och storhandlade på morgonen. (En ganska skön syssla när båda de stora barnen är på dagis/skola och lill-skiten sover i vagnen). Jag köpte därför TVÅ müsli-paket, då jag misstänker att sambon kommer fortsätta norpa av det...


När jag kom hem och skulle ställa in dessa i skåpet, står det redan ett där. Som han (tydligen) köpte igår! Men vad f-n...?! Ja, ja, nu kan vi äta müsli tills vi dör....

PS. Undrar hur många gånger jag skrev müsli i det här müsli-inlägget? ;-)