Det är inte lätt att vara liten.

I förrgår natt sov mellansonen ruskigt dåligt. Han vaknade minst varje timme och var ledsen, men vägrade säga vad det var. Vid något tillfälle sa han att hade ont i halsen och ville ha vatten.

I går kväll hann vi bara lägga honom. Det dröjde ca en halvtimme så vaknade han igen och skrek. Inte heller då ville han säga vad det var så efter en stund gick jag ner igen. Hörde att han fortsatte att gnälla och även började att hosta. Plötsligt blev det väldigt tyst...
Jag skyndade mig, med gasell-språng, uppför trappan och när jag kommer in i hans rum har han spytt liggandes på rygg och får knappt luft..?! Jag rycker upp honom och lutar honom framåt och då kommer nästa kräk-kaskad på golvet. Sen börjar han andas och skriker hysteriskt!

Han fick duscha av sig, vilket han tyckte var skönt. Sen åt han en massa pommes frites som han (faktiskt) fick behålla. Funderar och hoppas (!) att det bara berodde på slem!

Han fortsatte dock att vakna hela natten igenom. Varje gång var man på helspänn och tänkte:
"Spy inte, snälla spy inte!" (Magsjukan brukar väl aldrig gå i april annars, även om jag vet att det finns folk som har det nu...?!)

Till slut fick vi nog svaret. Han sa ynkligt:
"- Jag har ont däri....!" och pekade på låret/benet. Aha... Växtvärk. Stackars liten. :-(